Lilla Maran och hållbarheten

en liten blogg om hållbarhet

Strålande tider — 5 maj, 2019

Strålande tider

”Kom ska du få se” ropade Lilla Maran ivrigt, ”har du sett vad din granne håller på med?”

Jag gick fram till fönstret och såg hur dom höll på att resa en byggställning mot huset.

”Dom ska väl renovera, precis som alla andra” svarade jag med en suck.

”Nä hörru, jag tror att det är solceller på gång. Ser du de svarta, stora plattorna som ligger där? Nu kommer det snart att produceras förnybar el i grannskapet, härligt!” sa Lilla Maran glatt.

”Aha, intressant!” sa jag. ”Kan inte du berätta lite mer?”

”Solklart!” svarade hon och fnissade till. ”Solen är en väldigt kraftfull energikälla. På två timmar tar jorden emot lika mycket energi från solen som hela världens befolkning använder under ett år, imponerande, eller hur?”

Jag nickade instämmande.

”Dessutom är solenergin rättvis eftersom den finns tillgänglig över hela jordklotet. Jämför till exempel med oljan som har gjort ett fåtal länder vansinnigt rika och maktfullkomliga på hela planetens bekostnad. Det gäller bara att hitta en bra teknik för att fånga in solenergin på ett hållbart sätt och omvandla den till el och det är här solcellspanelerna kommer in. El från solceller är förnybar och fri från utsläpp av växthusgaser när den produceras. Det blir förstås en miljöpåverkan när solcellerna tillverkas men tekniken går snabbt framåt med att göra både produktionen och solpanelerna så hållbara som möjligt.”

”Ok det låter ju riktigt bra” sa jag. ”Hur mycket solel produceras det egentligen?”

”Ytterst lite faktiskt. Inte ens 0,1 procent av Sveriges elproduktion kommer från solceller. Men det ökar stadigt. Och vet du vad det bästa är? Sannolikheten att du kommer att skaffa solceller har ökat kraftigt nu när grannen har gjort det. Det finns forskning som visar att vad grannen gör eller inte gör har större påverkan på ert eget beteende än fakta och information. Grannens gräs är kanske inte grönare men deras tak är det snart.”

”Jag tar och bakar en kaka så bjuder vi över dem på en fika imorgon” sa jag. ”Det vore faktiskt väldigt spännande att få höra lite mer.”

”Strålande idé!” svarade Lilla Maran.

What happens in Thailand stays in Thailand… — 24 februari, 2019

What happens in Thailand stays in Thailand…

”Vet du Lilla Maran” sa jag, ”jag blir inte riktigt klok på det här med våra utsläpp. Ena gången hör man att svenskarnas utsläpp minskar och nästa gång hör man att de står still eller till och med ökar. Vad stämmer egentligen?”

”Här gäller det att hålla isär äpplen och päron annars blir det fruktsallad av alltihop” svarade Lilla Maran. ”För två år sedan antog Sveriges riksdag ett ramverk med nya klimatmål, en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd som ska granska det hela. Klimatlagen trädde i kraft 2018 och innebär att regeringen måste föra en klimatpolitik som utgår från klimatmålen och man måste också tydligt redovisa hur det går med arbetet att nå målen.”

”Aha,” sa jag ”det låter väl jättebra, eller?”

”Det var absolut ett stort framsteg och hela sju partier står bakom överenskommelsen…”

Lilla Maran tystnade och jag hörde hur ett ‘men’ hängde i luften.


”Men?” sa jag

”Jo, det är bara det att när man satte målen så bestämde man att enbart räkna med utsläpp som sker innanför Sveriges gränser. Det innebär i praktiken att när det kommer till att uppfylla målen så ger en flygresa till Thailand mindre utsläpp än en bussresa i Sverige och det är bättre att importera en biff från Brasilien än att äta kött från en svensk kossa som har betat fritt utomhus.”

”Skojar du?” utbrast jag förvånat, ”så kan man väl inte räkna? Vi flyger ju jättemycket utomlands och importerar massor av varor och det känns inte direkt hållbart.”

”Jag vet…” suckade Lilla Maran. ”Så när du hör att svenskarnas utsläpp har minskat med 25% sedan 1990 är det alltså inte lögn men siffran omfattar endast dom utsläpp som har skett inom landet. Statistiska Centralbyrån och Naturvårdsverket försöker dock hålla koll på era totala konsumtionsbaserade utsläpp trots att det inte följs upp i klimatmålen. Faktum är att ungefär två tredjedelar av era konsumtionsbaserade utsläpp sker utomlands och i själva verket har utsläppen knappt minskat alls.”

”Hm, så största delen av utsläppen från svenskarnas konsumtion sker alltså i andra länder och räknas inte in i våra klimatmål?”

”Precis” sa Lilla Maran. ”What happens in Thailand, stays in Thailand eller som någon klok gubbe sa, det finns tre sorters lögner; lögn, förbannad lögn och statistik.”

Grönt är det nya orangea — 16 februari, 2019

Grönt är det nya orangea

”Hörru, jag såg att du fick ditt orangea kuvert från Pensionsmyndigheten idag” sa Lilla Maran. ”Har du öppnat det?”

”Nej, inte än” svarade jag. ”Det brukar inte vara någon uppmuntrande läsning direkt.”

”Så kan det nog vara,” svarade Lilla Maran ”men du borde åtminstone tänka på var du placerar dina pengar för planetens skull.”

”Hm, ja det har du kanske rätt i” sa jag fundersamt. ”Det hör väl till ett av de viktiga B:na vi pratade om sist, eller hur?”

”Jajamen – Börsen! Även om man inte är en fullfjädrad börshaj så har ni allihop pengar på börsen genom era pensionsfonder. Och det är inga småsummor det handlar om – 41,4 miljarder kronor sattes in på era premiepensionskonton förra året – en svindlande summa om du frågar mig.”

”När jag tänker efter har jag nog inte ändrat något i pensionssparandet sen jag fick hjälp av min bank för många, många år sen” fortsatte jag. ”Det är verkligen dags att se över detta igen… Hur ska jag tänka för att det ska bli så grönt och hållbart som möjligt?”

”När man sparar i en fond blir man indirekt ägare i de bolag som fonden investerar i” svarade Lilla Maran. ”Beroende på fondens inriktning så kan det handla om många olika typer av bolag spridda över hela världen och jag kan lova dig att du hittar en hel del smutsig verksamhet bland dessa.” hon skakade sorgset på huvudet.

”Jag vet, en del bolag struntar fullständigt i både klimat, miljö och mänskliga rättigheter och gör vidriga saker bara för att tjäna mer pengar” sa jag.

Lilla Maran nickade och fortsatte:

”Det är därför du ska se till att välja fonder som tar ansvar för sina placeringar. Dom kallas ofta för hållbara, etiska eller ansvarsfulla fonder. Det vanligaste är att dessa aktivt väljer bort bolag som sysslar med exempelvis olagliga vapen, porr, tobak, spel, kol eller olja samt bolag som bryter mot mänskliga rättigheter. Självklart vill man inte ha sina pengar i såna bolag, men faktum är att det tyvärr alltid finns andra mindre nogräknade placerare som står redo att köpa aktierna istället. Därför kan det faktiskt ge större effekt att fondförvaltaren försöker påverka istället. Då behåller man aktier även i bolag där det finns vissa tveksamheter men ser till att vara en aktiv ägare som ställer krav och försöker påverka verksamheten i en positiv riktning.”

Lilla Maran petade upp glasögonen på näsan och fortsatte:

”Den allra bästa nyttan gör dina pensionspengar i fonder som även aktivt väljer in hållbara och klimatsmarta bolag. Det kan vara företag som jobbar med solpaneler, bränsleceller eller vattenrening till exempel. Där vill man ju gärna placera sina pengar, eller hur?”

”Javisst! Och jag antar att det här inte bara gäller pensionerna utan allt fondsparande som vi har” sa jag.

”Självklart” svarade Lilla Maran. ”Ni svenskar har omkring 4.000 miljarder kronor i fonder, så visst har ni stor möjlighet att påverka. Det har visat sig att de ansvarsfulla fonderna dessutom ger bättre avkastning i många fall och det argumentet går hem hos dom flesta.”

”Vem kunde tro att du visste så mycket om sparande, Lilla Maran” sa jag lite förvånat.

Hon log finurligt och nickade sen mot kuvertet.

”Ta nu och öppna det där nån gång så loggar vi in på Pensionsmyndigheten sen och byter dina fonder.”

Sila mygg och svälja kameler — 4 februari, 2019

Sila mygg och svälja kameler

Jag satt och skrollade lite planlöst på Instagram och Facebook medan Lilla Maran helt ogenerat hängde över min axel och tittade på.

”Vet du Lilla Maran” sa jag, ”jag tror att jag har hamnat i en filterbubbla på internet. Sen du dök upp och väckte mitt intresse för hållbarhet och klimatfrågan har jag börjat följa och gilla en hel del nya konton om det i sociala medier. Helt plötsligt översköljs jag av tips, diskussioner, nyheter, annonser och förslag från alla möjliga håll och kanter.”

Jag suckade och fortsatte:

”Det är allt från domedagsprofetior, intressanta faktasidor och fruktansvärda bilder på plastskadade djur till diskussioner ifall det är bäst att välja tygkasse eller plastkasse, om det är mer klimatsmart att köpa svenska växthusodlade tomter än spanska som måste transporteras eller hur noga man måste diska ur förpackningarna till återvinningen. Ibland blir jag fullkomligt matt av all information!”

”Ja det förstår jag verkligen” svarade Lilla Maran och fortsatte kika över min axel. ”Min gissning är att det dessutom bidrar till att ni silar mygg och sväljer kameler om du förstår vad jag menar.”

”Mm” sa jag och funderade en stund. ”Det är väldigt svårt att veta vad som är viktigast och hur man ska prioritera. Ibland känns det som att man fastnar i oändliga diskussioner om små, små detaljer istället för att ta tag i dom stora frågorna. Visst är väl dom tre B:na – Biffen, Bilen och Bostaden – viktigast för oss privatpersoner?”

”Det stämmer” svarade hon, ”lägg gärna till Butiken och Börsen för att få med konsumtionen och hur ni placerar era sparpengar också, det har Världsnaturfonden gjort. Själv kallar jag hellre ‘Bilen’ för ‘Bränslet’ så förstår man att alla transporter ingår, inte minst flyget.”

”Ok, jag förstår” svarade jag. ”Vi behöver alltså hålla koll på Biffen, Bränslet, Bostaden, Butiken och Börsen”

Lilla Maran nickade instämmande och fortsatte:

”Det innebär att oavsett vilken av tomaterna du väljer så är den bättre än biffen. Det paradoxala när ni fastnar i de små detaljerna är att den allra godaste intentionen kan slå fel. En nyproducerad tygkasse behöver exempelvis användas väldigt, väldigt många gånger för att vara mer klimatsmart än en plastkasse av förnybar råvara som återanvänds som soppåse. Jag har också sett att det är många som plastbantar nuförtiden. Ännu en god intention förstås, men om det innebär att slänga bort en massa fullt fungerande prylar för att köpa nya i andra material så skjuter man lite utanför målet så att säga”

”Kan du inte ge något mer tips på hur man ska tänka?”

”Gärna” svarade Lilla Maran ivrigt med sin bästa skolfrökenmin. ”Att SLUTA SLÖSA är både lätt att komma ihåg och ger bra effekt. Använd de saker du har, låna, hyr eller köp begagnat istället för att köpa nytt, lappa kläder och laga trasiga prylar, köp inte hem mer mat än du äter upp, duscha lite snabbare och tvätta lite mer sällan, sänk inomhustemperaturen och låt bilen stå.”

”Men vissa saker får ni gärna fortsätta slösa med” sa hon slutligen och klappade mig lite tafatt på håret, ”omtänksamhet till exempel.”

Dessa fantastiska träd — 27 januari, 2019

Dessa fantastiska träd

”Vet du, hörru” sa Lilla Maran längtansfullt, ”vad härligt det vore att få ligga i en hängmatta mellan träden, lyssna på fåglarna och känna vinden blåsa i håret”

”Längtar du efter våren?” svarade jag med ett leende

”Nja, det också men jag längtar framför allt efter att få umgås lite med träden. Vet du förresten vilken viktig roll dom har när det gäller att bromsa klimatförändringarna? Och då menar jag inte bara våra egna granar, tallar och björkar.”

”Berätta gärna!” svarade jag

”I dag skövlas en stor del av världens skogar till olaglig virkeshandel och för att marken ska kunna användas till bland annat plantager, boskapsuppfödning och gruvdrift. Sojaodlingar till djurfoder och plantager för palmolja till era kex, kakor och tvålar är ofta extremt storskaliga och totalförstör flera hundra miljoner hektar naturområden. Att hugga ner och skövla skog utan återplantering bidrar i allra högst grad till klimatförändringarna. Nästan en femtedel av alla växthusgaser som släpps ut i atmosfären kommer från skogsskövling, en väldigt stor andel alltså.”

”Oj, så mycket! Det hade jag ingen aning om” sa jag.

”Skogsskövlingen medför en massa andra problem också” fortsatte Lilla Maran. ”Det minskar den biologiska mångfalden, leder till översvämningar och jorderosion och inte minst till ökade klyftor och mer fattigdom. För du kan ge dig tusan på att det inte är den fattiga lokalbefolkningen som tjänar pengar på omvandling av naturskogar till stora plantager.” hon skakade sorgset på huvudet.

”Men visst kan man hjälpa till genom att plantera träd som klimatkompensation?” svarade jag.

Lilla Maran fnös till och fortsatte:

”Att skänka pengar för att stoppa skövlingen av regnskogen eller för att plantera träd och utbilda lokalbefolkningen i Afrika i skogsjordbruk är förstås toppenbra, men att kalla det för klimatkompensation gillar jag inte! Det är helt nödvändigt att era pengar gör nytta i andra delar av världen samtidigt som ni minskar era egna utsläpp rejält. Att klimatkompensera för att kunna fortsätta leva som ni gör idag håller inte!”

”Nåväl, tillbaka till dom underbara träden” fortsatte hon. ”Dom tar upp koldioxid när dom växer och i ett fungerande skogsjordbruk ger dom både skugga och bördigare odlingsmark samtidigt som dom motverkar jorderosion och översvämningar. Dom bidrar till minskad hunger och fattigdom och ökad jämställdhet. Är det inte fantastiskt?”

”Verkligen!” svarade jag. ”Det är ju precis en sån utveckling vi måste ha i världen. Jag ska anmäla mig direkt som månadsgivare till någon välgörenhetsorganisation som jobbar med detta, Vi-skogen eller WWF kanske. Det är det absolut minsta man kan göra.”

”Jag håller med – absolut det minsta! Passa förresten på att skänka ett gäng hängmattor också” sa Lilla Maran förtjust.

Elefanten i luftrummet — 6 januari, 2019

Elefanten i luftrummet

”Jag såg att du har börjat planera sommarsemestern” sa Lilla Maran.

”Det stämmer och i år lutar det åt att vi tar tåget ut i Europa med sikte på Italien. Det känns bäst att hålla sig på marken nu när vi har förstått hur allvarligt läget är med klimatet.”

”Bra tänkt” svarade Lilla Maran. ”Annars har jag förstått att just flygresandet är en het potatis bland många av er svenskar, man skulle till och med kunna kalla det för elefanten i luftrummet…” hon fnissade förtjust.

20190106_214251

”Ja, jo det stämmer nog” svarade jag. ”Det har blivit en sån självklarhet att kunna resa närhelst lusten faller på. Antingen har man behov av att komma iväg till solen nån vecka för att vila upp sig efter en stressig period eller så åker man på en partyresa till nån storstad med sina vänner eller på en romantisk weekend med sin partner. Världen har krympt och det är trots allt både snabbare och billigare att flyga än att ta tåget.”

”Ja, tänk vad konstigt att något som för de allra flesta på jorden är en lyx helt utom räckhåll har blivit en självklar vana för er” suckade Lilla Maran.

”Och det här med priset gör mig fullständigt galen” fortsatt hon. ”Vet du varför det är så hutlöst billigt att flyga, ja billigt i pengar räknat vill säga – ur ett hållbarhetsperspektiv är det nämligen fruktansvärt kostsamt och orättvist. Jo, det beror på att flyget får en rad subventioner jämfört med andra transportmedel. Flyget betalar varken bränsleskatt, energiskatt eller koldioxidskatt och utlandsresorna är helt momsbefriade. Priset ni betalar för biljetten motsvarar därför inte på långa vägar den verkliga kostnaden för resan.”

”Det är ju inte klokt egentligen” svarade jag, ”flygpriserna skulle verkligen behöva justeras. Men sen finns de ju dom som säger att det inte hjälper att sluta flyga eftersom flyget ändå bara står för några procent av de totala utsläppen, stämmer det?”

”Globalt sett stämmer det, ca 4-5% om man räknar med höghöjdseffekten, men du måste komma ihåg att ni svenskar flyger väldigt, väldigt mycket. I genomsnitt gör varje svensk en utlandsresa per år och era utsläpp är fem gånger större än det globala genomsnittet. Av hela jordens befolkning är det uppskattningsvis bara cirka tre ynka procent som flyger utomlands varje år så det är verkligen något som är få förunnat. Du kan ju gissa hur utsläppen skulle se ut om alla gjorde som ni, det vill säga om 7,5 miljarder människor flög utomlands varje år.”

Den här diskussionen engagerade verkligen Lilla Maran starkt. Hon drog efter andan och fortsatte:

”Det oerhört tragiska är att det är de människor som aldrig har satt sin fot på ett flygplan som drabbas hårdast och snabbast av klimatförändringarna. De får betala ett väldigt, väldigt högt pris för era ‘självklara vanor’ och det gäller förstås inte bara flygresorna.”

Hon tystnade och skakade eftertänksamt på huvudet. Jag försökte ta in och förstå det hon berättade och kände återigen hur hopplösheten började smyga sig på.

”Men hörru, tappa inte sugen nu vetja” sa Lilla Maran plötsligt och lät lite gladare igen. ”Att sluta flyga innebär ju inte per automatik att sluta resa. Se för sjuttsingen till att ha det riktigt kul nu när ni planerar för sommarens tågsemester. Själv tänker jag ge mig ut på en spännande inre resa.”

20190106_212937

Hon satte sig förvånansvärt vigt i skräddarställning och slöt sakta ögonen.

Att tvätta eller inte tvätta…? — 1 januari, 2019

Att tvätta eller inte tvätta…?

Lilla Maran satt med ett förstoringsglas framför näsan och granskade den varma sköna fleecetröjan som jag hade köpt på mellandagsrean till vinterns skidutflykter.

”Är det något fel på tröjan?” frågade jag försiktigt.

”Nja, fel och fel vet jag inte, ibland har vi lite olika uppfattning du och jag. Kom här ska du få se” sa hon och pekade på förstoringsglaset. ”Du vet väl vad fleece är tillverkat av?”

20190101_132325

”Ja, ofta är det väl gjort av gamla PET-flaskor och det känns ju bra med återvunnet” svarade jag

”Det stämmer, en hel del är i och för sig nytillverkat också men oavsett vilket så består det alltså av plast. Och titta här ska du få se – den här ulliga mjuka tröjan som känns så skön släpper ifrån sig massor av pyttesmå plastpartiklar när den tvättas, ända upp till 1900 st per gång faktiskt. En hel del av dessa följer med avloppsvattnet ut i våra sjöar och hav och hamnar så småningom i magen på fiskar och musslor.”

”Aj då” svarade jag ”att tvätta sin fleecetröja bidrar alltså till problemen med mikroplaster i haven?”

”Precis så är det…” svarade Lilla Maran ”det tillsammans med bland annat slitage från bildäck – som är värstingen i klassen – partiklar från konstgräsplaner och inte minst från all plast ni slänger i naturen som med tiden bryts ner i allt mindre delar.”

”Men vet du Lilla Maran, det känns så hopplöst! Hur man än gör blir det fel. Nu har jag ju redan köpt den här tröjan och är det något du har lärt mig så är det att vi måste använda våra grejer – inte bara låta dem ligga eller slänga bort dem.”

Lilla Maran gjorde tummen upp och fortsatte uppmuntrande:

”Ert samhälle och era politiker gör det sannerligen inte enkelt för er. Själv tycker jag att det borde vara lätt att göra rätt! Men i brist på tydligare regler så funkar lite gammal hederlig sparsamhet och sunt bondförnuft.”

”Hur menar du?”

”Ja, nu när du ändå har köpt den där tröjan så se till att använda den ordentligt. Men släpp lite på renlighetsmanin som många av er verkar lida av. Lär dig att vädra dina kläder istället för att tvätta dem stup i kvarten. Får du en liten fläck kan du ju faktiskt ta bort bara den. När det till slut med hänsyn till omgivningen blir dags att tvätta,” hon höll för näsan och fnissade ”så se till att maskinen är full, använd lagom lite tvättmedel, strunta i sköljmedel och tvätta inte varmare än vad som behövs. På så sätt sparar du energi och vatten, kemikalieanvändningen minskar och framför allt så håller kläderna mycket längre och du behöver inte köpa en massa nytt.”

”Och vet du” sa hon slutligen ”har du kvar kvittot kan du faktiskt lämna tillbaka tröjan och skaffa dig en fin gammal ullkofta istället.”

Cirkulera mera — 25 december, 2018

Cirkulera mera

”Kolla hörru, det här är framtidens melodi” ropade Lilla Maran samtidigt som hon sprang runt i cirklar på golvet.

”Vaddå?” frågade jag nyfiket. ”Vad håller du på med?”

”Jag tänkte att vi skulle tänka lite större för en gångs skull” svarade hon. ”I flera veckor har du och jag pratat om det ni stackars människor gör eller inte gör i er vardag. Idag ska vi prata om hur företagen och ekonomin måste förändras för att vi ska få ett mer hållbart samhälle. Spännande, eller hur?”

”Absolut, men varför springer du runt sådär? Du blir ju alldeles snurrig.”

Cirkulera

”Det är för att jag vill visa dig hur ekonomin borde se ut – den måste blir mer CIRKULÄR förstår du.” Hon betonade ordet cirkulär samtidigt som hon med bestämda steg klev runt i en ring. ”Den nuvarande ekonomin är nämligen väldigt LINJÄR.”

Hon ställde sig längst bort i rummet, tog ett stort kliv framåt och fortsatte:

”Man tillverkar en produkt…” hon tog ännu ett steg ”som köps och används…” och ett till ”för att sen slängas bort.” Hon hade nått andra sidan av rummet.

”I en cirkulär ekonomi däremot snurrar allt runt och används mycket längre.” Hon började springa runt på golvet igen. ”Redan när saken tillverkas tänker man till och gör den lätt att laga och renovera, möjlig att uppgradera, ser till att den kan återanvändas och slutligen återvinnas och göras om till något nytt. Därför blir det väldigt lite avfall i den typen av ekonomi och det är precis så vi vill ha det, eller hur?”

”En annan viktig del i en cirkulär ekonomi är att göra sig av med ovanan att alltid vilja äga allting. Ni måste satsa på att bli användare istället. Tänk bara vad onödigt det är att alla grannar på en gata har varsin symaskin, varsin borrmaskin, varsin motorsåg och varsin högtryckstvätt. Den absolut största delen av tiden står sakerna bara där och samlar damm och tar plats. Det måste uppmuntras och göras enklare att använda saker gemensamt genom att hyra, låna och dela så att varje pryl används mer och längre.”

”Men nu har jag cirkulerat klart för idag” flåsade hon, ”dags för ett glas vatten.”

Så enkelt och självklart det låter när Lilla Maran berättar. Den stora frågan är bara varför det inte fungerar så här i dagens samhälle. Tänk den som hade svaret på det…

 

Att synas och höras — 16 december, 2018

Att synas och höras

”Hörru kom!” ropade Lilla Maran och viftade med armarna i luften ”Vi ska skriva plakat till klimatstrejken! Jag har fixat både skyltar och färg och har flera bra slagord redo – SLUTA SLÖSA – BÖRJA LÖSA! till exempel.”

Jag skruvade lite obekvämt på mig och sa:

”Vet du Lilla Maran, du har verkligen fått upp ögonen på mig den senaste tiden. Jag förstår att vi måste förändra vårt sätt att leva för att rädda planeten, men det här med strejker och demonstrationer är verkligen inte min grej.”

”Vaddå inte DIN grej…vems grej är det då, tänkte du? Om inte ni som äntligen har fattat galoppen börjar synas och höras så kommer det aldrig att hända något. Politikerna vågar ju inte ta ansvar och fatta de beslut som krävs. Ni har ju inte ens en regering på plats så att vänta in dem funkar inte.”

”Jamen måste vi strejka och demonstrera? Jag brukar visa att jag bryr mig genom att ”gilla” på Facebook och Instagram…”

Lilla Maran suckade högt och fortsatte:

”Inte för att jag är så insatt precis, men frågar du mig så har det gått inflation i ”tummande” på Facebook. Vad är en tumme värd egentligen? Vill du inte gå ut på gatorna och demonstrera så kan du väl bli medlem i någon klimatgrupp eller miljöorganisation i alla fall. Skulle det också kännas fel kan du åtminstone skänka pengar till dem. Om ni drar ner lite på konsumtionen blir det massor med pengar över så att ni kan börja göra rätt för er.”

”Men det känns rätt hopplöst. Som enskild person är man inte mer än en droppe i havet. Vad hjälper det om vi bara är några stycken som gör något?”

”Det är just det som är grejen, en droppe i havet eller en fis i universum, om alla fortsätter tänka så händer förstås ingenting! Men faktum är att undersökningar visar att en aktiv, engagerad minoritet kan påverka en majoritet. Blir minoriteten tillräckligt stor – det räcker med 25 procent av en grupp – så kan den få med sig en majoritet på en förändring. Det är det som kallas för kritisk massa och vem vill inte vara en del av en sån?”

”Jo, det vill man ju.” svarade jag ”Jag ska hjälpa dig att skriva plakaten åtminstone så får vi se om jag hänger med ut sen.”

”Jag har ett slagord som skulle passa dig förresten” fnittrade hon: ”VÅGA VA’ EN PARTY POOPER”

Party pooper

Ibland blir jag inte riktigt klok på henne.

Det här med fotavtryck — 9 december, 2018

Det här med fotavtryck

”Hörru” sa Lilla Maran och knackade mig ivrigt på axeln, ”jag hörde att du hamnade i en diskussion på bussen häromdagen.”

”Det stämmer” svarade jag. ”Jag satt och berättade för min kompis om det du har lärt mig de senaste veckorna om hur ohållbart vi svenskar lever. ”Lilla Maran sträckte nöjt på sig. ”Vi kom bland annat in på flygresande, köttätande och överkonsumtion. Plötsligt började kvinnan mitt emot oss att lägga sig i samtalet och förklarade högljutt att ingen minsann ska komma och tala om för henne vad man får eller inte får göra. Hon tänker sannerligen fortsätta att åka på shoppingweekends till New York, det ska inga miljönissar komma och ha synpunkter på. Och allt tjat om el-cyklar och matsvinn stod henne upp i halsen.”

”Mm, den känner man igen…” sa Lilla Maran bekymrat” …en sorglig typ. Jag hörde hur du ändå försökte svara henne att vi förbrukar fyra jordklot per svensk och att hon direkt kontrade om dessa miljönissar som försöker tuta i folk saker. Och faktum är ju att ni inte riktigt förbrukar fyra jordklot i var…” fnissade Maran.

”Jamen kan inte du förklara det där med fyra jordklot som man hör om hela tiden och tala om varifrån uppgiften kommer så behöver jag inte känna mig som en idiot nästa gång” frågade jag.

”Självklart!” Lilla Maran rättade till glasögonen och började berätta:

”DU känner väl till WWF – alltså Världsnaturfonden. Vartannat år ge de ut ‘Livning Planet Report’ som är en redovisning av planetens tillstånd. Väldigt intressant läsning men mer skrämmande än vilken kriminalroman som helst vill jag lova. Och nu måste du lyssna ordentligt så att din lilla människohjärna hänger med.”

20181209_164534

”I den står det bland annat om vårt ekologiska fotavtryck, alltså ett mått på hur stor biologisk produktiv yta som krävs för att ta fram allt vi konsumerar och ta hand om avfallet som bildas. Man kan förklara det som att vårt sammanlagda fotavtryck består av många små sådana där ytor över jordklotet. Om ytan skulle delas lika – vilket är en högst rimlig tanke – skulle varje människa på jorden kunna använda max 1,7 hektar. De rikaste länderna, däribland ni svenskar, har ett fotavtryck på 6,1 hektar i snitt medan de fattigaste länderna endast har 1,1 hektar per person. Snittet per person i hela världen ligger på 2,8 hektar.”

”Och för att svara på din fråga om fyra jordklot så lever alltså genomsnittsmänniskan enligt detta resonemang som om vi hade 1,7 jordklot och svenskarna som om vi hade tillgång till 4 jordklot. Behöver du ytterligare bevis för ert slösaktiga leverne så kan jag meddela att ni i årets rapport innehar en mycket osmickrande 14:e plats av jordens alla länder.”

Jag tackade Lilla Maran för en lärorik genomgång. Kunskap ger insikt och jag vill tro att även kvinnan på bussen förstår det en dag.
Fotavtryck Maran

Vad blir det till middag? — 3 december, 2018

Vad blir det till middag?

”Har du något bra tips på vad vi kan bjuda våra vänner på till middag på lördag?” frågade jag Lilla Maran. ”Sist vi var hos dem fick vi entrecote med chilibearnaise och bönsallad, verkligen supergott! Man vill ju gärna få till något i klass med det.”

”Och vet du, jag hade faktiskt tänkt laga något vegetariskt” sa jag nöjt. ”Jag har förstått att vi måste dra ner ordentligt på köttkonsumtionen för klimatets skull. Mannen i familjen vi bjuder är dock en riktig köttkramare så det vore toppen med lite argument ifall det kommer på tal, det kan väl du hjälpa till med?”

”Absolut” svarande Lilla Maran, ”jag antar att du menar bortsett från det faktum att det är fullkomligt hårresande att ni tar livet av och äter upp andra levande varelser på planeten?”

Kossan

”Helt rätt” suckade jag, ”bortsett från det, jag tänkte främst för klimatet skull.”

”Ok, för det första så påverkar kött- och mejeriprodukter klimatet lika mycket som världens alla bilar, bussar, båtar och flygplan tillsammans. Ni har sett till att antalet nötkreatur är ungefär 700 miljoner fler än under 60-talet. Dom rapar ut stora mängder metan, vilket är en betydligt mer kraftfull växthusgas än koldioxid. Även djurens avföring, gödsel och produktionen av foder står för stora utsläpp.”

”För det andra” fortsatte hon och viftade med ett pekfinger i luften ”så är det väldigt ineffektivt med djuruppfödning. Vi odlar en massa foder till djuren som skulle fungerat utmärkt som mat till oss människor. Vet du att vi i Sverige importerar stora mängder soja från Brasilien för att mata våra djur med? Sojaodlingarna leder bland annat till skövling av regnskog, hälsofarlig besprutning med giftiga kemikalier och sker ofta under slavliknande förhållanden.”

”Och” fortsatte hon, ”om han fortfarande är sugen på korv och biff så kan du passa på att tala om att det är vetenskapligt bevisat att rött kött och charkuterier är cancerframkallande. Frågor på det?”

”Nej” svarade jag tankfullt ”det är nog tillräckligt med argument. Nu återstår bara frågan vad jag ska laga för gott…”

Morot

Dags för julfest — 25 november, 2018

Dags för julfest

”Åh, jag har INGENTING att ha på mig” utbrast jag suckande där jag stod framför garderoben.

”Vad står du och gnäller om?” undrade Lilla Maran.

”Vi har julfest med jobbet nästa vecka och jag vet inte vad jag ska ha på mig. Jag skulle verkligen behöva ut och handla lite kläder.”

”Jaså det behöver du säger du?” sa hon undrande ”Får man fråga vad det är för fel på det du redan har i garderoben?”

”Det är väl inget fel på det egentligen, men man vill ju gärna ha något nytt och känna sig lite snygg när man ska på fest – det är väl inte så konstigt?”

”Att du vill känna dig snygg kan jag förstå” svarande hon ”men varför det nödvändigtvis måste innebära att du ska köpa nya kläder är obegripligt. Allt klär ju en naturlig skönhet” Hon sträckte nöjt på sig och strök med en fåfäng gest undan en hårtest som fastnat i mungipan.

20181125_100532

Sen fortsatte hon med allvar i rösten:

”Ni svenskar köper i genomsnitt 13 kilo nya kläder och textilier per år samtidigt som ni slänger åtta kilo rätt ner i soporna – mycket av det är helt och fint och skulle kunna användas många gånger till. En tredjedel av det ni köper används överhuvudet taget inte – vilket slöseri!”

”Inbillar du dig verkligen att du blir snyggare av att köpa en ny klänning som antagligen är tillverkad under usla förhållanden av fattiga människor på andra sidan jordklotet? Dessutom har det gått åt mängder av vatten, giftiga kemikalier och energi bara för att du ska känna dig lite vackrare några timmar på en fest.”

”Men vad ska jag ska göra då?” frågade jag uppgivet

”Antingen letar du fram klänningen du köpte till förra årets julfest – den lär du inte ha använt så många gånger, eller hur? Eller så går du till en Second hand-butik och köper något piffigt. Och se till att ta med dig allt oanvänt i din egen garderob på samma gång. Sen jag vill påminna om att skönhet kommer inifrån – ett rent och gott samvete gör underverk med vilken fuling som helst.”

Jag hittade förra årets klänning längst in i garderoben. Precis som Lilla Maran trodde är den bara använd ett par gånger och kommer att fungera utmärkt även i år. Var det 13 kilo nya textilier per person och år hon sa? Vi är verkligen inte riktigt kloka…

Mat i farten – gott, enkelt, inplastat… — 20 november, 2018

Mat i farten – gott, enkelt, inplastat…

Jag hade precis kommit hem från en weekendresa med tåg och trevligt sällskap och ville dela med mig av mina intryck till Lilla Maran

”Jaha, tåg minsann” sa Lilla Maran ”det var väl bra att ni inte flög i alla fall. Har ni haft det bra då?”

”Ja, jättebra tack” svarade jag ”Tågresan var ganska lång men vi köpte med oss en varsin tidning och en nudelsallad med räkor, koriander och chili att äta på tåget. Jättegott faktiskt!”

”Och välinpackat antar jag” mumlade Lilla Maran och höjde bekymrat på ögonbrynen.

”Ja, det är verkligen ett problem med förpackningar” svarade jag. ”Vi fick nästan lite dåligt samvete när vi insåg hur mycket plastskräp det blev av vår enkla middag. Plastlådor till salladen, en extra bytta till dressingen, inplastade plastbestick att äta med och en varsin flaska mineralvatten. Soppåsen blev helt full när vi var klara.”

”LITE dåligt samvete är bara förnamnet av vad ni borde ha! Du och dina gelikar är så bortskämda med att allt ska finnas tillgängligt för er var som helst och när helst ni önskar. Förr i tiden gjorde man iordning en rejäl matsäck hemma när man skulle ut och resa. Mat i plåtlåda och kaffe i termos.”

Tåget

”Ert sätt att leva på håller på att fördärva planeten! Det kan väl knappast ha undgått någon så mycket som det skrivs om klimatet nuförtiden, frågan är bara varför i hela fridens dar ni inte fattar kopplingen och skärper till er?”

”Det är inte så lätt att göra rätt alla gånger” svarade jag urskuldande ”men jag har i alla fall hört att EU har beslutat att förbjuda engångsartiklar av plast – det känns bra”

”Det stämmer” sa Lilla Maran ”Men det kan tidigast ske 2021 och först efter ytterligare förhandlingar – ni MÅSTE börja ta ansvar själva innan dess. Varje år hamnar mer än åtta miljoner ton plast i världshaven och fortsätter ni att skräpa ner i samma takt som nu kommer det att finnas mer plast än fisk i haven om bara en generation. Det tar till exempel ofattbara 450 år att bryta ner en PET-flaska. Så se för guds skull till att köpa mindre plast och återvinn det du använder så att det inte hamnar i naturen!”

Jag måste erkänna att jag blev rätt tagen av det Lilla Maran berättade. Under åren har jag utan att reflektera närmare över det köpt både sugrör, plastmuggar och plastbestick till fester för att det var praktiskt och enkelt att städa. Och lunchmat i plastförpackningar när jag inte orkat fixa matlåda. När man väl börjar tänka på all plast som finns omkring oss och som ofta bara används en gång blir man nästan förtvivlad. Men vi kan faktiskt välja vad vi köper eller inte.

Jag börjar uppskatta Lilla Marans sällskap mer och mer. Jobbig är hon förvisso, men tankeväckande.

Fikadags, eller? — 8 november, 2018

Fikadags, eller?

”Hörru, vill du fika?” sa Lilla Maran och hällde upp en kopp nybryggt kaffe.

”Absolut, lite kaffe är man väl alltid sugen på” svarade jag glatt.

”Jag tycker att det är ett ruskigt dåligt kaffe du har så jag är inte så fikasugen själv” fnös hon.

”Men det smakar jättegott” sa jag och tog en stor klunk.

”Smakar gott, minsann, är det allt du tänker på? Nej, jag gissar att du tittade på prislappen också när du handlade, eller hur?”

Hon hade faktiskt rätt, jag köpte fyra paket för 99 kr, ett riktigt prisvärt erbjudande.

20181108_170539

”Jag vet att ni brukar skoja om barn som inte vet varifrån mjölken kommer men det är exakt samma sak när det gäller er fikasugna typer och kaffet. Ni verkar tro att det kommer direkt från fabriken upp på hyllan i affären. Hade du haft minsta koll på den långa vägen dit hoppas jag innerligt att du inte skulle välja bort ekologiskt kaffe bara för att spara några kronor”

”Välja bort och välja bort” svarade jag ”Det är ju affärerna som aldrig låter de ekologiska kaffesorterna vara med i sina rabatterbjudanden. Och är det så stor skillnad egentligen?”

”Hörru, för det första väljer du väl själv vad du köper, eller hur? Dessutom borde du gå en kurs i att brygga lagom mycket kaffe åt gången och dricka upp hela koppen. I genomsnitt hamnar var tredje kopp kaffe i slasken och så har du mage att gnälla om att det är dyrt! Drick och njut istället för att bälga i dig och kasta bort.”

Lilla Maran tog ny luft och fortsatte:

”Sen ska jag tala om för dig är det en enorm skillnad på hur kaffet produceras. Vill du medverka till att förgifta människor, mark och vatten genom att köpa kaffe som har besprutats med massor av kemiska bekämpningsmedel och gödslats med konstgödsel på mark som skövlats på annan växtlighet – eller inte?”

Som vanligt fick Lilla Maran mig att ifrågasätta vad jag håller på med. Jag är den första att erkänna att jag häller upp överfulla muggar och ofta lämnar en ljummen slatt i botten. Och det här med extrapriser är det alldeles för lätt att falla för. Hädanefter ska varje kopp vara ekologisk och drickas med den njutning den förtjänar.

 

Det här med resvanor — 2 november, 2018

Det här med resvanor

I en månads tid har jag åkt buss till jobbet efter att ha blivit utsedd till testresenär av länstrafiken och fått ett gratis månadskort. Det var den puffen som behövdes för att jag skulle ta mig i kragen och låta bli bilen trots att jag har mindre än en mil enkel resa. Nöjd med mig själv knackade jag Lilla Maran på axeln:

”Vet du Lilla Maran, jag har faktiskt åkt buss till jobbet en hel månad nu – ganska bra gjort, eller hur? Det är inte ens särskilt jobbigt och går nästan lika snabbt som att ta bilen.”

Reaktionen blev en helt annan än jag räknat med…

”Tycker du att du är DUKTIG för att du inte åker bil? Löjligt! Vill du ha beröm när du går på toaletten också? Det borde vara en fullkomlig självklarhet att åka kollektivt eller cykla istället för att sätta sig ensam i en bil. Jag fattar verkligen inte hur såna som du tänker ibland, har ni fullständigt tappat perspektivet?”

Det kändes riktigt genant och jag skruvade på mig av olust. Lilla Maran tittade medlidsamt på mig och fortsatte:

Bussen

”Hörru, du ska få lite beröm om det är det du behöver. Sent ska syndaren vakna, men jag tycker du är jätteduktig som tar bussen.”

Hm, lät hon inte lite väl raljant…

”Tyvärr är du inte den enda som väljer att åka bil i onödan. Av den sammanlagda sträckan som svenska folket förflyttar sig inom landet en genomsnittlig dag sker 75% i bil och hälften av alla bilresor som görs är kortare än 5 km. Som om ni inte hade ben att gå med eller cyklar att trampa på. Skrämmande, eller hur?”

”Ja verkligen” instämde jag. ”Det fokuseras så mycket på flyget i klimatdebatten att man nästan glömmer bort vardagsresandet. Men för mig blir det i alla fall cykel eller buss till jobbet framöver.”

”Gott så” sa Lilla Maran. ”Men vet du, det finns dom som till och med tar bilen till gymmet, åka bil för att träna…dubbelfel liksom.”

Jag sa ingenting men den kulan visste var den tog.

Dags för ny mobil? — 21 oktober, 2018

Dags för ny mobil?

”Hörru, tänker du skaffa en ny mobil?” Lilla Maran satt på min axel och spanade när jag scrollade runt på Telias hemsida.

”Nja, kanske” svarade jag ”Abonnemanget går ut om en månad så det är väl dags att byta. Man får ju telefonen nästan gratis när man tecknar om det”

Jag kände hur Lilla Maran genast stelnade till och drog efter andan. Sen började hon prata tydligt och långsamt som till ett barn:

”Hörru du din bortskämda människa, är det något fel på den du har? Eller är det bara så att du har gått på myten om att nytt är bättre? Och ’nästan gratis’ – vilket skämt! Fattar du inte hur mycket bolagen tjänar på att ni köper nytt hela tiden? Men ännu viktigare – fattar du inte vilket helgalet slöseri det är?”

”Men lugn nu Lilla Maran, en mobiltelefon är inte så stor, det blir inte så mycket skrot av den. Dessutom kan man kan faktiskt lämna in sin gamla till återvinning så hamnar rätt sak på rätt plats”

Lilla Maran kröp närmare mitt öra och viskade med eftertryck:

20181028_155239

”Vet du, den är visserligen liten när du köper den, men den ger lika många kilo avfall när den tillverkas som en fullvuxen människa väger – 86 kg! Dessutom vill jag be dig att googla ordet ’konfliktmineraler’” Jag kände hur hon rös till av obehag ”Och det här med återvinning – bra om det blir av, men du skulle bara veta hur många övergivna mobiler det ligger i byrålådorna hemma hos folk”

Usch vad kymigt det kändes helt plötsligt… Jag kom att tänka på tre av familjens gamla telefoner som ligger och skräpar i en bokhylla. Inte ens trasiga, bara lite dåligt batteri och för lite minne. Skärpning! Dags att annonsera på Tradera. Och istället för en ny telefon blir det ett nytt abonnemang, utan bindningstid och ännu en miljöförstörande telefon.

”Tack Lilla Maran” viskade jag