”Kolla hörru, det här är framtidens melodi” ropade Lilla Maran samtidigt som hon sprang runt i cirklar på golvet.

”Vaddå?” frågade jag nyfiket. ”Vad håller du på med?”

”Jag tänkte att vi skulle tänka lite större för en gångs skull” svarade hon. ”I flera veckor har du och jag pratat om det ni stackars människor gör eller inte gör i er vardag. Idag ska vi prata om hur företagen och ekonomin måste förändras för att vi ska få ett mer hållbart samhälle. Spännande, eller hur?”

”Absolut, men varför springer du runt sådär? Du blir ju alldeles snurrig.”

Cirkulera

”Det är för att jag vill visa dig hur ekonomin borde se ut – den måste blir mer CIRKULÄR förstår du.” Hon betonade ordet cirkulär samtidigt som hon med bestämda steg klev runt i en ring. ”Den nuvarande ekonomin är nämligen väldigt LINJÄR.”

Hon ställde sig längst bort i rummet, tog ett stort kliv framåt och fortsatte:

”Man tillverkar en produkt…” hon tog ännu ett steg ”som köps och används…” och ett till ”för att sen slängas bort.” Hon hade nått andra sidan av rummet.

”I en cirkulär ekonomi däremot snurrar allt runt och används mycket längre.” Hon började springa runt på golvet igen. ”Redan när saken tillverkas tänker man till och gör den lätt att laga och renovera, möjlig att uppgradera, ser till att den kan återanvändas och slutligen återvinnas och göras om till något nytt. Därför blir det väldigt lite avfall i den typen av ekonomi och det är precis så vi vill ha det, eller hur?”

”En annan viktig del i en cirkulär ekonomi är att göra sig av med ovanan att alltid vilja äga allting. Ni måste satsa på att bli användare istället. Tänk bara vad onödigt det är att alla grannar på en gata har varsin symaskin, varsin borrmaskin, varsin motorsåg och varsin högtryckstvätt. Den absolut största delen av tiden står sakerna bara där och samlar damm och tar plats. Det måste uppmuntras och göras enklare att använda saker gemensamt genom att hyra, låna och dela så att varje pryl används mer och längre.”

”Men nu har jag cirkulerat klart för idag” flåsade hon, ”dags för ett glas vatten.”

Så enkelt och självklart det låter när Lilla Maran berättar. Den stora frågan är bara varför det inte fungerar så här i dagens samhälle. Tänk den som hade svaret på det…