”Vet du, hörru” sa Lilla Maran längtansfullt, ”vad härligt det vore att få ligga i en hängmatta mellan träden, lyssna på fåglarna och känna vinden blåsa i håret”

”Längtar du efter våren?” svarade jag med ett leende

”Nja, det också men jag längtar framför allt efter att få umgås lite med träden. Vet du förresten vilken viktig roll dom har när det gäller att bromsa klimatförändringarna? Och då menar jag inte bara våra egna granar, tallar och björkar.”

”Berätta gärna!” svarade jag

”I dag skövlas en stor del av världens skogar till olaglig virkeshandel och för att marken ska kunna användas till bland annat plantager, boskapsuppfödning och gruvdrift. Sojaodlingar till djurfoder och plantager för palmolja till era kex, kakor och tvålar är ofta extremt storskaliga och totalförstör flera hundra miljoner hektar naturområden. Att hugga ner och skövla skog utan återplantering bidrar i allra högst grad till klimatförändringarna. Nästan en femtedel av alla växthusgaser som släpps ut i atmosfären kommer från skogsskövling, en väldigt stor andel alltså.”

”Oj, så mycket! Det hade jag ingen aning om” sa jag.

”Skogsskövlingen medför en massa andra problem också” fortsatte Lilla Maran. ”Det minskar den biologiska mångfalden, leder till översvämningar och jorderosion och inte minst till ökade klyftor och mer fattigdom. För du kan ge dig tusan på att det inte är den fattiga lokalbefolkningen som tjänar pengar på omvandling av naturskogar till stora plantager.” hon skakade sorgset på huvudet.

”Men visst kan man hjälpa till genom att plantera träd som klimatkompensation?” svarade jag.

Lilla Maran fnös till och fortsatte:

”Att skänka pengar för att stoppa skövlingen av regnskogen eller för att plantera träd och utbilda lokalbefolkningen i Afrika i skogsjordbruk är förstås toppenbra, men att kalla det för klimatkompensation gillar jag inte! Det är helt nödvändigt att era pengar gör nytta i andra delar av världen samtidigt som ni minskar era egna utsläpp rejält. Att klimatkompensera för att kunna fortsätta leva som ni gör idag håller inte!”

”Nåväl, tillbaka till dom underbara träden” fortsatte hon. ”Dom tar upp koldioxid när dom växer och i ett fungerande skogsjordbruk ger dom både skugga och bördigare odlingsmark samtidigt som dom motverkar jorderosion och översvämningar. Dom bidrar till minskad hunger och fattigdom och ökad jämställdhet. Är det inte fantastiskt?”

”Verkligen!” svarade jag. ”Det är ju precis en sån utveckling vi måste ha i världen. Jag ska anmäla mig direkt som månadsgivare till någon välgörenhetsorganisation som jobbar med detta, Vi-skogen eller WWF kanske. Det är det absolut minsta man kan göra.”

”Jag håller med – absolut det minsta! Passa förresten på att skänka ett gäng hängmattor också” sa Lilla Maran förtjust.