Lilla Maran och hållbarheten

Plötsligt en dag satt hon bara där på min axel och tittade uppfordrande på mig med sina pliriga små ögon. Vi stirrade på varandra under tystnad i flera minuter. Till slut började axeln ömma så smått av tyngden och äntligen sa hon något:

”Hörru, jag är här nu!”

”Ja, jag märker det” svarade jag förbryllat. ”Vem är du och vad gör du på min axel?”

”Jag är Lilla Maran och jag har kommit hit för att folk är så ruskigt tröga och korkade som inte förstår vad som håller på att hända med planeten. Vi närmar oss en klimatkatastrof men ni stoppar bara huvudet i sanden och fortsätter att konsumera och producera som om jordens resurser aldrig skulle ta slut. Inget kan vara mer fel! Se mig som ditt dåliga samvete, en irriterande vagel i ögat eller en kliande hemorrojd – jag är här för att stanna och kommer inte att lämna dig ifred förrän du börjar förstå.”

”Hoppsan, det där lät inte så trevligt” svarade jag lite förnärmat. ”Jag har faktiskt redan kommit en bra bit på väg i klimatfrågan. Jag både källsorterar och handlar ekologiskt och det är mer än ett år sen jag flög senast.”

.”Sååå typisk kommentar från en sån som du – en medelålders, välbeställd medelklassperson. Ni är alltid så himla självgoda! För all del, du kanske är en gnutta mer medveten än många andra privilegierade svenskar men du ska veta att ni ändå hör till de mest slösaktiga på hela planeten. Det är tur att ni inte är så många för då hade mänskligheten redan gått under!” Nu lät hon rejält irriterad och hennes kinder blossade av upphetsning.

Jag började bli frustrerad. Vad gjorde den här figuren på min axel egentligen? Vad ville hon?

”MEN – istället för att se mig som den där irriterande vageln i ögat som ständigt skaver kan du börja lyssna på mig. Låt mig bli din guide, din ledstjärna eller rent av din PT…inte på gymmet gudbevars utan på vägen mot en mer hållbar livsstil.” Hon skrockade belåtet och la sig tillrätta för att vila med huvudet i min halsgrop.

Jag kände att jag inte hade något annat val än att låta Lilla Maran få ta plats i mitt liv. Och vem vet, hon har nog en hel del viktigt att säga.