Lilla Maran och hållbarheten

en liten blogg om hållbarhet

What happens in Thailand stays in Thailand… — 24 februari, 2019

What happens in Thailand stays in Thailand…

”Vet du Lilla Maran” sa jag, ”jag blir inte riktigt klok på det här med våra utsläpp. Ena gången hör man att svenskarnas utsläpp minskar och nästa gång hör man att de står still eller till och med ökar. Vad stämmer egentligen?”

”Här gäller det att hålla isär äpplen och päron annars blir det fruktsallad av alltihop” svarade Lilla Maran. ”För två år sedan antog Sveriges riksdag ett ramverk med nya klimatmål, en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd som ska granska det hela. Klimatlagen trädde i kraft 2018 och innebär att regeringen måste föra en klimatpolitik som utgår från klimatmålen och man måste också tydligt redovisa hur det går med arbetet att nå målen.”

”Aha,” sa jag ”det låter väl jättebra, eller?”

”Det var absolut ett stort framsteg och hela sju partier står bakom överenskommelsen…”

Lilla Maran tystnade och jag hörde hur ett ‘men’ hängde i luften.


”Men?” sa jag

”Jo, det är bara det att när man satte målen så bestämde man att enbart räkna med utsläpp som sker innanför Sveriges gränser. Det innebär i praktiken att när det kommer till att uppfylla målen så ger en flygresa till Thailand mindre utsläpp än en bussresa i Sverige och det är bättre att importera en biff från Brasilien än att äta kött från en svensk kossa som har betat fritt utomhus.”

”Skojar du?” utbrast jag förvånat, ”så kan man väl inte räkna? Vi flyger ju jättemycket utomlands och importerar massor av varor och det känns inte direkt hållbart.”

”Jag vet…” suckade Lilla Maran. ”Så när du hör att svenskarnas utsläpp har minskat med 25% sedan 1990 är det alltså inte lögn men siffran omfattar endast dom utsläpp som har skett inom landet. Statistiska Centralbyrån och Naturvårdsverket försöker dock hålla koll på era totala konsumtionsbaserade utsläpp trots att det inte följs upp i klimatmålen. Faktum är att ungefär två tredjedelar av era konsumtionsbaserade utsläpp sker utomlands och i själva verket har utsläppen knappt minskat alls.”

”Hm, så största delen av utsläppen från svenskarnas konsumtion sker alltså i andra länder och räknas inte in i våra klimatmål?”

”Precis” sa Lilla Maran. ”What happens in Thailand, stays in Thailand eller som någon klok gubbe sa, det finns tre sorters lögner; lögn, förbannad lögn och statistik.”

Sila mygg och svälja kameler — 4 februari, 2019

Sila mygg och svälja kameler

Jag satt och skrollade lite planlöst på Instagram och Facebook medan Lilla Maran helt ogenerat hängde över min axel och tittade på.

”Vet du Lilla Maran” sa jag, ”jag tror att jag har hamnat i en filterbubbla på internet. Sen du dök upp och väckte mitt intresse för hållbarhet och klimatfrågan har jag börjat följa och gilla en hel del nya konton om det i sociala medier. Helt plötsligt översköljs jag av tips, diskussioner, nyheter, annonser och förslag från alla möjliga håll och kanter.”

Jag suckade och fortsatte:

”Det är allt från domedagsprofetior, intressanta faktasidor och fruktansvärda bilder på plastskadade djur till diskussioner ifall det är bäst att välja tygkasse eller plastkasse, om det är mer klimatsmart att köpa svenska växthusodlade tomter än spanska som måste transporteras eller hur noga man måste diska ur förpackningarna till återvinningen. Ibland blir jag fullkomligt matt av all information!”

”Ja det förstår jag verkligen” svarade Lilla Maran och fortsatte kika över min axel. ”Min gissning är att det dessutom bidrar till att ni silar mygg och sväljer kameler om du förstår vad jag menar.”

”Mm” sa jag och funderade en stund. ”Det är väldigt svårt att veta vad som är viktigast och hur man ska prioritera. Ibland känns det som att man fastnar i oändliga diskussioner om små, små detaljer istället för att ta tag i dom stora frågorna. Visst är väl dom tre B:na – Biffen, Bilen och Bostaden – viktigast för oss privatpersoner?”

”Det stämmer” svarade hon, ”lägg gärna till Butiken och Börsen för att få med konsumtionen och hur ni placerar era sparpengar också, det har Världsnaturfonden gjort. Själv kallar jag hellre ‘Bilen’ för ‘Bränslet’ så förstår man att alla transporter ingår, inte minst flyget.”

”Ok, jag förstår” svarade jag. ”Vi behöver alltså hålla koll på Biffen, Bränslet, Bostaden, Butiken och Börsen”

Lilla Maran nickade instämmande och fortsatte:

”Det innebär att oavsett vilken av tomaterna du väljer så är den bättre än biffen. Det paradoxala när ni fastnar i de små detaljerna är att den allra godaste intentionen kan slå fel. En nyproducerad tygkasse behöver exempelvis användas väldigt, väldigt många gånger för att vara mer klimatsmart än en plastkasse av förnybar råvara som återanvänds som soppåse. Jag har också sett att det är många som plastbantar nuförtiden. Ännu en god intention förstås, men om det innebär att slänga bort en massa fullt fungerande prylar för att köpa nya i andra material så skjuter man lite utanför målet så att säga”

”Kan du inte ge något mer tips på hur man ska tänka?”

”Gärna” svarade Lilla Maran ivrigt med sin bästa skolfrökenmin. ”Att SLUTA SLÖSA är både lätt att komma ihåg och ger bra effekt. Använd de saker du har, låna, hyr eller köp begagnat istället för att köpa nytt, lappa kläder och laga trasiga prylar, köp inte hem mer mat än du äter upp, duscha lite snabbare och tvätta lite mer sällan, sänk inomhustemperaturen och låt bilen stå.”

”Men vissa saker får ni gärna fortsätta slösa med” sa hon slutligen och klappade mig lite tafatt på håret, ”omtänksamhet till exempel.”

Att tvätta eller inte tvätta…? — 1 januari, 2019

Att tvätta eller inte tvätta…?

Lilla Maran satt med ett förstoringsglas framför näsan och granskade den varma sköna fleecetröjan som jag hade köpt på mellandagsrean till vinterns skidutflykter.

”Är det något fel på tröjan?” frågade jag försiktigt.

”Nja, fel och fel vet jag inte, ibland har vi lite olika uppfattning du och jag. Kom här ska du få se” sa hon och pekade på förstoringsglaset. ”Du vet väl vad fleece är tillverkat av?”

20190101_132325

”Ja, ofta är det väl gjort av gamla PET-flaskor och det känns ju bra med återvunnet” svarade jag

”Det stämmer, en hel del är i och för sig nytillverkat också men oavsett vilket så består det alltså av plast. Och titta här ska du få se – den här ulliga mjuka tröjan som känns så skön släpper ifrån sig massor av pyttesmå plastpartiklar när den tvättas, ända upp till 1900 st per gång faktiskt. En hel del av dessa följer med avloppsvattnet ut i våra sjöar och hav och hamnar så småningom i magen på fiskar och musslor.”

”Aj då” svarade jag ”att tvätta sin fleecetröja bidrar alltså till problemen med mikroplaster i haven?”

”Precis så är det…” svarade Lilla Maran ”det tillsammans med bland annat slitage från bildäck – som är värstingen i klassen – partiklar från konstgräsplaner och inte minst från all plast ni slänger i naturen som med tiden bryts ner i allt mindre delar.”

”Men vet du Lilla Maran, det känns så hopplöst! Hur man än gör blir det fel. Nu har jag ju redan köpt den här tröjan och är det något du har lärt mig så är det att vi måste använda våra grejer – inte bara låta dem ligga eller slänga bort dem.”

Lilla Maran gjorde tummen upp och fortsatte uppmuntrande:

”Ert samhälle och era politiker gör det sannerligen inte enkelt för er. Själv tycker jag att det borde vara lätt att göra rätt! Men i brist på tydligare regler så funkar lite gammal hederlig sparsamhet och sunt bondförnuft.”

”Hur menar du?”

”Ja, nu när du ändå har köpt den där tröjan så se till att använda den ordentligt. Men släpp lite på renlighetsmanin som många av er verkar lida av. Lär dig att vädra dina kläder istället för att tvätta dem stup i kvarten. Får du en liten fläck kan du ju faktiskt ta bort bara den. När det till slut med hänsyn till omgivningen blir dags att tvätta,” hon höll för näsan och fnissade ”så se till att maskinen är full, använd lagom lite tvättmedel, strunta i sköljmedel och tvätta inte varmare än vad som behövs. På så sätt sparar du energi och vatten, kemikalieanvändningen minskar och framför allt så håller kläderna mycket längre och du behöver inte köpa en massa nytt.”

”Och vet du” sa hon slutligen ”har du kvar kvittot kan du faktiskt lämna tillbaka tröjan och skaffa dig en fin gammal ullkofta istället.”

Cirkulera mera — 25 december, 2018

Cirkulera mera

”Kolla hörru, det här är framtidens melodi” ropade Lilla Maran samtidigt som hon sprang runt i cirklar på golvet.

”Vaddå?” frågade jag nyfiket. ”Vad håller du på med?”

”Jag tänkte att vi skulle tänka lite större för en gångs skull” svarade hon. ”I flera veckor har du och jag pratat om det ni stackars människor gör eller inte gör i er vardag. Idag ska vi prata om hur företagen och ekonomin måste förändras för att vi ska få ett mer hållbart samhälle. Spännande, eller hur?”

”Absolut, men varför springer du runt sådär? Du blir ju alldeles snurrig.”

Cirkulera

”Det är för att jag vill visa dig hur ekonomin borde se ut – den måste blir mer CIRKULÄR förstår du.” Hon betonade ordet cirkulär samtidigt som hon med bestämda steg klev runt i en ring. ”Den nuvarande ekonomin är nämligen väldigt LINJÄR.”

Hon ställde sig längst bort i rummet, tog ett stort kliv framåt och fortsatte:

”Man tillverkar en produkt…” hon tog ännu ett steg ”som köps och används…” och ett till ”för att sen slängas bort.” Hon hade nått andra sidan av rummet.

”I en cirkulär ekonomi däremot snurrar allt runt och används mycket längre.” Hon började springa runt på golvet igen. ”Redan när saken tillverkas tänker man till och gör den lätt att laga och renovera, möjlig att uppgradera, ser till att den kan återanvändas och slutligen återvinnas och göras om till något nytt. Därför blir det väldigt lite avfall i den typen av ekonomi och det är precis så vi vill ha det, eller hur?”

”En annan viktig del i en cirkulär ekonomi är att göra sig av med ovanan att alltid vilja äga allting. Ni måste satsa på att bli användare istället. Tänk bara vad onödigt det är att alla grannar på en gata har varsin symaskin, varsin borrmaskin, varsin motorsåg och varsin högtryckstvätt. Den absolut största delen av tiden står sakerna bara där och samlar damm och tar plats. Det måste uppmuntras och göras enklare att använda saker gemensamt genom att hyra, låna och dela så att varje pryl används mer och längre.”

”Men nu har jag cirkulerat klart för idag” flåsade hon, ”dags för ett glas vatten.”

Så enkelt och självklart det låter när Lilla Maran berättar. Den stora frågan är bara varför det inte fungerar så här i dagens samhälle. Tänk den som hade svaret på det…

 

Det här med fotavtryck — 9 december, 2018

Det här med fotavtryck

”Hörru” sa Lilla Maran och knackade mig ivrigt på axeln, ”jag hörde att du hamnade i en diskussion på bussen häromdagen.”

”Det stämmer” svarade jag. ”Jag satt och berättade för min kompis om det du har lärt mig de senaste veckorna om hur ohållbart vi svenskar lever. ”Lilla Maran sträckte nöjt på sig. ”Vi kom bland annat in på flygresande, köttätande och överkonsumtion. Plötsligt började kvinnan mitt emot oss att lägga sig i samtalet och förklarade högljutt att ingen minsann ska komma och tala om för henne vad man får eller inte får göra. Hon tänker sannerligen fortsätta att åka på shoppingweekends till New York, det ska inga miljönissar komma och ha synpunkter på. Och allt tjat om el-cyklar och matsvinn stod henne upp i halsen.”

”Mm, den känner man igen…” sa Lilla Maran bekymrat” …en sorglig typ. Jag hörde hur du ändå försökte svara henne att vi förbrukar fyra jordklot per svensk och att hon direkt kontrade om dessa miljönissar som försöker tuta i folk saker. Och faktum är ju att ni inte riktigt förbrukar fyra jordklot i var…” fnissade Maran.

”Jamen kan inte du förklara det där med fyra jordklot som man hör om hela tiden och tala om varifrån uppgiften kommer så behöver jag inte känna mig som en idiot nästa gång” frågade jag.

”Självklart!” Lilla Maran rättade till glasögonen och började berätta:

”DU känner väl till WWF – alltså Världsnaturfonden. Vartannat år ge de ut ‘Livning Planet Report’ som är en redovisning av planetens tillstånd. Väldigt intressant läsning men mer skrämmande än vilken kriminalroman som helst vill jag lova. Och nu måste du lyssna ordentligt så att din lilla människohjärna hänger med.”

20181209_164534

”I den står det bland annat om vårt ekologiska fotavtryck, alltså ett mått på hur stor biologisk produktiv yta som krävs för att ta fram allt vi konsumerar och ta hand om avfallet som bildas. Man kan förklara det som att vårt sammanlagda fotavtryck består av många små sådana där ytor över jordklotet. Om ytan skulle delas lika – vilket är en högst rimlig tanke – skulle varje människa på jorden kunna använda max 1,7 hektar. De rikaste länderna, däribland ni svenskar, har ett fotavtryck på 6,1 hektar i snitt medan de fattigaste länderna endast har 1,1 hektar per person. Snittet per person i hela världen ligger på 2,8 hektar.”

”Och för att svara på din fråga om fyra jordklot så lever alltså genomsnittsmänniskan enligt detta resonemang som om vi hade 1,7 jordklot och svenskarna som om vi hade tillgång till 4 jordklot. Behöver du ytterligare bevis för ert slösaktiga leverne så kan jag meddela att ni i årets rapport innehar en mycket osmickrande 14:e plats av jordens alla länder.”

Jag tackade Lilla Maran för en lärorik genomgång. Kunskap ger insikt och jag vill tro att även kvinnan på bussen förstår det en dag.
Fotavtryck Maran

Dags för julfest — 25 november, 2018

Dags för julfest

”Åh, jag har INGENTING att ha på mig” utbrast jag suckande där jag stod framför garderoben.

”Vad står du och gnäller om?” undrade Lilla Maran.

”Vi har julfest med jobbet nästa vecka och jag vet inte vad jag ska ha på mig. Jag skulle verkligen behöva ut och handla lite kläder.”

”Jaså det behöver du säger du?” sa hon undrande ”Får man fråga vad det är för fel på det du redan har i garderoben?”

”Det är väl inget fel på det egentligen, men man vill ju gärna ha något nytt och känna sig lite snygg när man ska på fest – det är väl inte så konstigt?”

”Att du vill känna dig snygg kan jag förstå” svarande hon ”men varför det nödvändigtvis måste innebära att du ska köpa nya kläder är obegripligt. Allt klär ju en naturlig skönhet” Hon sträckte nöjt på sig och strök med en fåfäng gest undan en hårtest som fastnat i mungipan.

20181125_100532

Sen fortsatte hon med allvar i rösten:

”Ni svenskar köper i genomsnitt 13 kilo nya kläder och textilier per år samtidigt som ni slänger åtta kilo rätt ner i soporna – mycket av det är helt och fint och skulle kunna användas många gånger till. En tredjedel av det ni köper används överhuvudet taget inte – vilket slöseri!”

”Inbillar du dig verkligen att du blir snyggare av att köpa en ny klänning som antagligen är tillverkad under usla förhållanden av fattiga människor på andra sidan jordklotet? Dessutom har det gått åt mängder av vatten, giftiga kemikalier och energi bara för att du ska känna dig lite vackrare några timmar på en fest.”

”Men vad ska jag ska göra då?” frågade jag uppgivet

”Antingen letar du fram klänningen du köpte till förra årets julfest – den lär du inte ha använt så många gånger, eller hur? Eller så går du till en Second hand-butik och köper något piffigt. Och se till att ta med dig allt oanvänt i din egen garderob på samma gång. Sen jag vill påminna om att skönhet kommer inifrån – ett rent och gott samvete gör underverk med vilken fuling som helst.”

Jag hittade förra årets klänning längst in i garderoben. Precis som Lilla Maran trodde är den bara använd ett par gånger och kommer att fungera utmärkt även i år. Var det 13 kilo nya textilier per person och år hon sa? Vi är verkligen inte riktigt kloka…

Mat i farten – gott, enkelt, inplastat… — 20 november, 2018

Mat i farten – gott, enkelt, inplastat…

Jag hade precis kommit hem från en weekendresa med tåg och trevligt sällskap och ville dela med mig av mina intryck till Lilla Maran

”Jaha, tåg minsann” sa Lilla Maran ”det var väl bra att ni inte flög i alla fall. Har ni haft det bra då?”

”Ja, jättebra tack” svarade jag ”Tågresan var ganska lång men vi köpte med oss en varsin tidning och en nudelsallad med räkor, koriander och chili att äta på tåget. Jättegott faktiskt!”

”Och välinpackat antar jag” mumlade Lilla Maran och höjde bekymrat på ögonbrynen.

”Ja, det är verkligen ett problem med förpackningar” svarade jag. ”Vi fick nästan lite dåligt samvete när vi insåg hur mycket plastskräp det blev av vår enkla middag. Plastlådor till salladen, en extra bytta till dressingen, inplastade plastbestick att äta med och en varsin flaska mineralvatten. Soppåsen blev helt full när vi var klara.”

”LITE dåligt samvete är bara förnamnet av vad ni borde ha! Du och dina gelikar är så bortskämda med att allt ska finnas tillgängligt för er var som helst och när helst ni önskar. Förr i tiden gjorde man iordning en rejäl matsäck hemma när man skulle ut och resa. Mat i plåtlåda och kaffe i termos.”

Tåget

”Ert sätt att leva på håller på att fördärva planeten! Det kan väl knappast ha undgått någon så mycket som det skrivs om klimatet nuförtiden, frågan är bara varför i hela fridens dar ni inte fattar kopplingen och skärper till er?”

”Det är inte så lätt att göra rätt alla gånger” svarade jag urskuldande ”men jag har i alla fall hört att EU har beslutat att förbjuda engångsartiklar av plast – det känns bra”

”Det stämmer” sa Lilla Maran ”Men det kan tidigast ske 2021 och först efter ytterligare förhandlingar – ni MÅSTE börja ta ansvar själva innan dess. Varje år hamnar mer än åtta miljoner ton plast i världshaven och fortsätter ni att skräpa ner i samma takt som nu kommer det att finnas mer plast än fisk i haven om bara en generation. Det tar till exempel ofattbara 450 år att bryta ner en PET-flaska. Så se för guds skull till att köpa mindre plast och återvinn det du använder så att det inte hamnar i naturen!”

Jag måste erkänna att jag blev rätt tagen av det Lilla Maran berättade. Under åren har jag utan att reflektera närmare över det köpt både sugrör, plastmuggar och plastbestick till fester för att det var praktiskt och enkelt att städa. Och lunchmat i plastförpackningar när jag inte orkat fixa matlåda. När man väl börjar tänka på all plast som finns omkring oss och som ofta bara används en gång blir man nästan förtvivlad. Men vi kan faktiskt välja vad vi köper eller inte.

Jag börjar uppskatta Lilla Marans sällskap mer och mer. Jobbig är hon förvisso, men tankeväckande.

Dags för ny mobil? — 21 oktober, 2018

Dags för ny mobil?

”Hörru, tänker du skaffa en ny mobil?” Lilla Maran satt på min axel och spanade när jag scrollade runt på Telias hemsida.

”Nja, kanske” svarade jag ”Abonnemanget går ut om en månad så det är väl dags att byta. Man får ju telefonen nästan gratis när man tecknar om det”

Jag kände hur Lilla Maran genast stelnade till och drog efter andan. Sen började hon prata tydligt och långsamt som till ett barn:

”Hörru du din bortskämda människa, är det något fel på den du har? Eller är det bara så att du har gått på myten om att nytt är bättre? Och ’nästan gratis’ – vilket skämt! Fattar du inte hur mycket bolagen tjänar på att ni köper nytt hela tiden? Men ännu viktigare – fattar du inte vilket helgalet slöseri det är?”

”Men lugn nu Lilla Maran, en mobiltelefon är inte så stor, det blir inte så mycket skrot av den. Dessutom kan man kan faktiskt lämna in sin gamla till återvinning så hamnar rätt sak på rätt plats”

Lilla Maran kröp närmare mitt öra och viskade med eftertryck:

20181028_155239

”Vet du, den är visserligen liten när du köper den, men den ger lika många kilo avfall när den tillverkas som en fullvuxen människa väger – 86 kg! Dessutom vill jag be dig att googla ordet ’konfliktmineraler’” Jag kände hur hon rös till av obehag ”Och det här med återvinning – bra om det blir av, men du skulle bara veta hur många övergivna mobiler det ligger i byrålådorna hemma hos folk”

Usch vad kymigt det kändes helt plötsligt… Jag kom att tänka på tre av familjens gamla telefoner som ligger och skräpar i en bokhylla. Inte ens trasiga, bara lite dåligt batteri och för lite minne. Skärpning! Dags att annonsera på Tradera. Och istället för en ny telefon blir det ett nytt abonnemang, utan bindningstid och ännu en miljöförstörande telefon.

”Tack Lilla Maran” viskade jag