Lilla Maran och hållbarheten

en liten blogg om hållbarhet

Sila mygg och svälja kameler — 4 februari, 2019

Sila mygg och svälja kameler

Jag satt och skrollade lite planlöst på Instagram och Facebook medan Lilla Maran helt ogenerat hängde över min axel och tittade på.

”Vet du Lilla Maran” sa jag, ”jag tror att jag har hamnat i en filterbubbla på internet. Sen du dök upp och väckte mitt intresse för hållbarhet och klimatfrågan har jag börjat följa och gilla en hel del nya konton om det i sociala medier. Helt plötsligt översköljs jag av tips, diskussioner, nyheter, annonser och förslag från alla möjliga håll och kanter.”

Jag suckade och fortsatte:

”Det är allt från domedagsprofetior, intressanta faktasidor och fruktansvärda bilder på plastskadade djur till diskussioner ifall det är bäst att välja tygkasse eller plastkasse, om det är mer klimatsmart att köpa svenska växthusodlade tomter än spanska som måste transporteras eller hur noga man måste diska ur förpackningarna till återvinningen. Ibland blir jag fullkomligt matt av all information!”

”Ja det förstår jag verkligen” svarade Lilla Maran och fortsatte kika över min axel. ”Min gissning är att det dessutom bidrar till att ni silar mygg och sväljer kameler om du förstår vad jag menar.”

”Mm” sa jag och funderade en stund. ”Det är väldigt svårt att veta vad som är viktigast och hur man ska prioritera. Ibland känns det som att man fastnar i oändliga diskussioner om små, små detaljer istället för att ta tag i dom stora frågorna. Visst är väl dom tre B:na – Biffen, Bilen och Bostaden – viktigast för oss privatpersoner?”

”Det stämmer” svarade hon, ”lägg gärna till Butiken och Börsen för att få med konsumtionen och hur ni placerar era sparpengar också, det har Världsnaturfonden gjort. Själv kallar jag hellre ‘Bilen’ för ‘Bränslet’ så förstår man att alla transporter ingår, inte minst flyget.”

”Ok, jag förstår” svarade jag. ”Vi behöver alltså hålla koll på Biffen, Bränslet, Bostaden, Butiken och Börsen”

Lilla Maran nickade instämmande och fortsatte:

”Det innebär att oavsett vilken av tomaterna du väljer så är den bättre än biffen. Det paradoxala när ni fastnar i de små detaljerna är att den allra godaste intentionen kan slå fel. En nyproducerad tygkasse behöver exempelvis användas väldigt, väldigt många gånger för att vara mer klimatsmart än en plastkasse av förnybar råvara som återanvänds som soppåse. Jag har också sett att det är många som plastbantar nuförtiden. Ännu en god intention förstås, men om det innebär att slänga bort en massa fullt fungerande prylar för att köpa nya i andra material så skjuter man lite utanför målet så att säga”

”Kan du inte ge något mer tips på hur man ska tänka?”

”Gärna” svarade Lilla Maran ivrigt med sin bästa skolfrökenmin. ”Att SLUTA SLÖSA är både lätt att komma ihåg och ger bra effekt. Använd de saker du har, låna, hyr eller köp begagnat istället för att köpa nytt, lappa kläder och laga trasiga prylar, köp inte hem mer mat än du äter upp, duscha lite snabbare och tvätta lite mer sällan, sänk inomhustemperaturen och låt bilen stå.”

”Men vissa saker får ni gärna fortsätta slösa med” sa hon slutligen och klappade mig lite tafatt på håret, ”omtänksamhet till exempel.”

Vad blir det till middag? — 3 december, 2018

Vad blir det till middag?

”Har du något bra tips på vad vi kan bjuda våra vänner på till middag på lördag?” frågade jag Lilla Maran. ”Sist vi var hos dem fick vi entrecote med chilibearnaise och bönsallad, verkligen supergott! Man vill ju gärna få till något i klass med det.”

”Och vet du, jag hade faktiskt tänkt laga något vegetariskt” sa jag nöjt. ”Jag har förstått att vi måste dra ner ordentligt på köttkonsumtionen för klimatets skull. Mannen i familjen vi bjuder är dock en riktig köttkramare så det vore toppen med lite argument ifall det kommer på tal, det kan väl du hjälpa till med?”

”Absolut” svarande Lilla Maran, ”jag antar att du menar bortsett från det faktum att det är fullkomligt hårresande att ni tar livet av och äter upp andra levande varelser på planeten?”

Kossan

”Helt rätt” suckade jag, ”bortsett från det, jag tänkte främst för klimatet skull.”

”Ok, för det första så påverkar kött- och mejeriprodukter klimatet lika mycket som världens alla bilar, bussar, båtar och flygplan tillsammans. Ni har sett till att antalet nötkreatur är ungefär 700 miljoner fler än under 60-talet. Dom rapar ut stora mängder metan, vilket är en betydligt mer kraftfull växthusgas än koldioxid. Även djurens avföring, gödsel och produktionen av foder står för stora utsläpp.”

”För det andra” fortsatte hon och viftade med ett pekfinger i luften ”så är det väldigt ineffektivt med djuruppfödning. Vi odlar en massa foder till djuren som skulle fungerat utmärkt som mat till oss människor. Vet du att vi i Sverige importerar stora mängder soja från Brasilien för att mata våra djur med? Sojaodlingarna leder bland annat till skövling av regnskog, hälsofarlig besprutning med giftiga kemikalier och sker ofta under slavliknande förhållanden.”

”Och” fortsatte hon, ”om han fortfarande är sugen på korv och biff så kan du passa på att tala om att det är vetenskapligt bevisat att rött kött och charkuterier är cancerframkallande. Frågor på det?”

”Nej” svarade jag tankfullt ”det är nog tillräckligt med argument. Nu återstår bara frågan vad jag ska laga för gott…”

Morot

Mat i farten – gott, enkelt, inplastat… — 20 november, 2018

Mat i farten – gott, enkelt, inplastat…

Jag hade precis kommit hem från en weekendresa med tåg och trevligt sällskap och ville dela med mig av mina intryck till Lilla Maran

”Jaha, tåg minsann” sa Lilla Maran ”det var väl bra att ni inte flög i alla fall. Har ni haft det bra då?”

”Ja, jättebra tack” svarade jag ”Tågresan var ganska lång men vi köpte med oss en varsin tidning och en nudelsallad med räkor, koriander och chili att äta på tåget. Jättegott faktiskt!”

”Och välinpackat antar jag” mumlade Lilla Maran och höjde bekymrat på ögonbrynen.

”Ja, det är verkligen ett problem med förpackningar” svarade jag. ”Vi fick nästan lite dåligt samvete när vi insåg hur mycket plastskräp det blev av vår enkla middag. Plastlådor till salladen, en extra bytta till dressingen, inplastade plastbestick att äta med och en varsin flaska mineralvatten. Soppåsen blev helt full när vi var klara.”

”LITE dåligt samvete är bara förnamnet av vad ni borde ha! Du och dina gelikar är så bortskämda med att allt ska finnas tillgängligt för er var som helst och när helst ni önskar. Förr i tiden gjorde man iordning en rejäl matsäck hemma när man skulle ut och resa. Mat i plåtlåda och kaffe i termos.”

Tåget

”Ert sätt att leva på håller på att fördärva planeten! Det kan väl knappast ha undgått någon så mycket som det skrivs om klimatet nuförtiden, frågan är bara varför i hela fridens dar ni inte fattar kopplingen och skärper till er?”

”Det är inte så lätt att göra rätt alla gånger” svarade jag urskuldande ”men jag har i alla fall hört att EU har beslutat att förbjuda engångsartiklar av plast – det känns bra”

”Det stämmer” sa Lilla Maran ”Men det kan tidigast ske 2021 och först efter ytterligare förhandlingar – ni MÅSTE börja ta ansvar själva innan dess. Varje år hamnar mer än åtta miljoner ton plast i världshaven och fortsätter ni att skräpa ner i samma takt som nu kommer det att finnas mer plast än fisk i haven om bara en generation. Det tar till exempel ofattbara 450 år att bryta ner en PET-flaska. Så se för guds skull till att köpa mindre plast och återvinn det du använder så att det inte hamnar i naturen!”

Jag måste erkänna att jag blev rätt tagen av det Lilla Maran berättade. Under åren har jag utan att reflektera närmare över det köpt både sugrör, plastmuggar och plastbestick till fester för att det var praktiskt och enkelt att städa. Och lunchmat i plastförpackningar när jag inte orkat fixa matlåda. När man väl börjar tänka på all plast som finns omkring oss och som ofta bara används en gång blir man nästan förtvivlad. Men vi kan faktiskt välja vad vi köper eller inte.

Jag börjar uppskatta Lilla Marans sällskap mer och mer. Jobbig är hon förvisso, men tankeväckande.

Fikadags, eller? — 8 november, 2018

Fikadags, eller?

”Hörru, vill du fika?” sa Lilla Maran och hällde upp en kopp nybryggt kaffe.

”Absolut, lite kaffe är man väl alltid sugen på” svarade jag glatt.

”Jag tycker att det är ett ruskigt dåligt kaffe du har så jag är inte så fikasugen själv” fnös hon.

”Men det smakar jättegott” sa jag och tog en stor klunk.

”Smakar gott, minsann, är det allt du tänker på? Nej, jag gissar att du tittade på prislappen också när du handlade, eller hur?”

Hon hade faktiskt rätt, jag köpte fyra paket för 99 kr, ett riktigt prisvärt erbjudande.

20181108_170539

”Jag vet att ni brukar skoja om barn som inte vet varifrån mjölken kommer men det är exakt samma sak när det gäller er fikasugna typer och kaffet. Ni verkar tro att det kommer direkt från fabriken upp på hyllan i affären. Hade du haft minsta koll på den långa vägen dit hoppas jag innerligt att du inte skulle välja bort ekologiskt kaffe bara för att spara några kronor”

”Välja bort och välja bort” svarade jag ”Det är ju affärerna som aldrig låter de ekologiska kaffesorterna vara med i sina rabatterbjudanden. Och är det så stor skillnad egentligen?”

”Hörru, för det första väljer du väl själv vad du köper, eller hur? Dessutom borde du gå en kurs i att brygga lagom mycket kaffe åt gången och dricka upp hela koppen. I genomsnitt hamnar var tredje kopp kaffe i slasken och så har du mage att gnälla om att det är dyrt! Drick och njut istället för att bälga i dig och kasta bort.”

Lilla Maran tog ny luft och fortsatte:

”Sen ska jag tala om för dig är det en enorm skillnad på hur kaffet produceras. Vill du medverka till att förgifta människor, mark och vatten genom att köpa kaffe som har besprutats med massor av kemiska bekämpningsmedel och gödslats med konstgödsel på mark som skövlats på annan växtlighet – eller inte?”

Som vanligt fick Lilla Maran mig att ifrågasätta vad jag håller på med. Jag är den första att erkänna att jag häller upp överfulla muggar och ofta lämnar en ljummen slatt i botten. Och det här med extrapriser är det alldeles för lätt att falla för. Hädanefter ska varje kopp vara ekologisk och drickas med den njutning den förtjänar.