Lilla Maran och hållbarheten

en liten blogg om hållbarhet

Sila mygg och svälja kameler — 4 februari, 2019

Sila mygg och svälja kameler

Jag satt och skrollade lite planlöst på Instagram och Facebook medan Lilla Maran helt ogenerat hängde över min axel och tittade på.

”Vet du Lilla Maran” sa jag, ”jag tror att jag har hamnat i en filterbubbla på internet. Sen du dök upp och väckte mitt intresse för hållbarhet och klimatfrågan har jag börjat följa och gilla en hel del nya konton om det i sociala medier. Helt plötsligt översköljs jag av tips, diskussioner, nyheter, annonser och förslag från alla möjliga håll och kanter.”

Jag suckade och fortsatte:

”Det är allt från domedagsprofetior, intressanta faktasidor och fruktansvärda bilder på plastskadade djur till diskussioner ifall det är bäst att välja tygkasse eller plastkasse, om det är mer klimatsmart att köpa svenska växthusodlade tomter än spanska som måste transporteras eller hur noga man måste diska ur förpackningarna till återvinningen. Ibland blir jag fullkomligt matt av all information!”

”Ja det förstår jag verkligen” svarade Lilla Maran och fortsatte kika över min axel. ”Min gissning är att det dessutom bidrar till att ni silar mygg och sväljer kameler om du förstår vad jag menar.”

”Mm” sa jag och funderade en stund. ”Det är väldigt svårt att veta vad som är viktigast och hur man ska prioritera. Ibland känns det som att man fastnar i oändliga diskussioner om små, små detaljer istället för att ta tag i dom stora frågorna. Visst är väl dom tre B:na – Biffen, Bilen och Bostaden – viktigast för oss privatpersoner?”

”Det stämmer” svarade hon, ”lägg gärna till Butiken och Börsen för att få med konsumtionen och hur ni placerar era sparpengar också, det har Världsnaturfonden gjort. Själv kallar jag hellre ‘Bilen’ för ‘Bränslet’ så förstår man att alla transporter ingår, inte minst flyget.”

”Ok, jag förstår” svarade jag. ”Vi behöver alltså hålla koll på Biffen, Bränslet, Bostaden, Butiken och Börsen”

Lilla Maran nickade instämmande och fortsatte:

”Det innebär att oavsett vilken av tomaterna du väljer så är den bättre än biffen. Det paradoxala när ni fastnar i de små detaljerna är att den allra godaste intentionen kan slå fel. En nyproducerad tygkasse behöver exempelvis användas väldigt, väldigt många gånger för att vara mer klimatsmart än en plastkasse av förnybar råvara som återanvänds som soppåse. Jag har också sett att det är många som plastbantar nuförtiden. Ännu en god intention förstås, men om det innebär att slänga bort en massa fullt fungerande prylar för att köpa nya i andra material så skjuter man lite utanför målet så att säga”

”Kan du inte ge något mer tips på hur man ska tänka?”

”Gärna” svarade Lilla Maran ivrigt med sin bästa skolfrökenmin. ”Att SLUTA SLÖSA är både lätt att komma ihåg och ger bra effekt. Använd de saker du har, låna, hyr eller köp begagnat istället för att köpa nytt, lappa kläder och laga trasiga prylar, köp inte hem mer mat än du äter upp, duscha lite snabbare och tvätta lite mer sällan, sänk inomhustemperaturen och låt bilen stå.”

”Men vissa saker får ni gärna fortsätta slösa med” sa hon slutligen och klappade mig lite tafatt på håret, ”omtänksamhet till exempel.”

Elefanten i luftrummet — 6 januari, 2019

Elefanten i luftrummet

”Jag såg att du har börjat planera sommarsemestern” sa Lilla Maran.

”Det stämmer och i år lutar det åt att vi tar tåget ut i Europa med sikte på Italien. Det känns bäst att hålla sig på marken nu när vi har förstått hur allvarligt läget är med klimatet.”

”Bra tänkt” svarade Lilla Maran. ”Annars har jag förstått att just flygresandet är en het potatis bland många av er svenskar, man skulle till och med kunna kalla det för elefanten i luftrummet…” hon fnissade förtjust.

20190106_214251

”Ja, jo det stämmer nog” svarade jag. ”Det har blivit en sån självklarhet att kunna resa närhelst lusten faller på. Antingen har man behov av att komma iväg till solen nån vecka för att vila upp sig efter en stressig period eller så åker man på en partyresa till nån storstad med sina vänner eller på en romantisk weekend med sin partner. Världen har krympt och det är trots allt både snabbare och billigare att flyga än att ta tåget.”

”Ja, tänk vad konstigt att något som för de allra flesta på jorden är en lyx helt utom räckhåll har blivit en självklar vana för er” suckade Lilla Maran.

”Och det här med priset gör mig fullständigt galen” fortsatt hon. ”Vet du varför det är så hutlöst billigt att flyga, ja billigt i pengar räknat vill säga – ur ett hållbarhetsperspektiv är det nämligen fruktansvärt kostsamt och orättvist. Jo, det beror på att flyget får en rad subventioner jämfört med andra transportmedel. Flyget betalar varken bränsleskatt, energiskatt eller koldioxidskatt och utlandsresorna är helt momsbefriade. Priset ni betalar för biljetten motsvarar därför inte på långa vägar den verkliga kostnaden för resan.”

”Det är ju inte klokt egentligen” svarade jag, ”flygpriserna skulle verkligen behöva justeras. Men sen finns de ju dom som säger att det inte hjälper att sluta flyga eftersom flyget ändå bara står för några procent av de totala utsläppen, stämmer det?”

”Globalt sett stämmer det, ca 4-5% om man räknar med höghöjdseffekten, men du måste komma ihåg att ni svenskar flyger väldigt, väldigt mycket. I genomsnitt gör varje svensk en utlandsresa per år och era utsläpp är fem gånger större än det globala genomsnittet. Av hela jordens befolkning är det uppskattningsvis bara cirka tre ynka procent som flyger utomlands varje år så det är verkligen något som är få förunnat. Du kan ju gissa hur utsläppen skulle se ut om alla gjorde som ni, det vill säga om 7,5 miljarder människor flög utomlands varje år.”

Den här diskussionen engagerade verkligen Lilla Maran starkt. Hon drog efter andan och fortsatte:

”Det oerhört tragiska är att det är de människor som aldrig har satt sin fot på ett flygplan som drabbas hårdast och snabbast av klimatförändringarna. De får betala ett väldigt, väldigt högt pris för era ‘självklara vanor’ och det gäller förstås inte bara flygresorna.”

Hon tystnade och skakade eftertänksamt på huvudet. Jag försökte ta in och förstå det hon berättade och kände återigen hur hopplösheten började smyga sig på.

”Men hörru, tappa inte sugen nu vetja” sa Lilla Maran plötsligt och lät lite gladare igen. ”Att sluta flyga innebär ju inte per automatik att sluta resa. Se för sjuttsingen till att ha det riktigt kul nu när ni planerar för sommarens tågsemester. Själv tänker jag ge mig ut på en spännande inre resa.”

20190106_212937

Hon satte sig förvånansvärt vigt i skräddarställning och slöt sakta ögonen.

Att tvätta eller inte tvätta…? — 1 januari, 2019

Att tvätta eller inte tvätta…?

Lilla Maran satt med ett förstoringsglas framför näsan och granskade den varma sköna fleecetröjan som jag hade köpt på mellandagsrean till vinterns skidutflykter.

”Är det något fel på tröjan?” frågade jag försiktigt.

”Nja, fel och fel vet jag inte, ibland har vi lite olika uppfattning du och jag. Kom här ska du få se” sa hon och pekade på förstoringsglaset. ”Du vet väl vad fleece är tillverkat av?”

20190101_132325

”Ja, ofta är det väl gjort av gamla PET-flaskor och det känns ju bra med återvunnet” svarade jag

”Det stämmer, en hel del är i och för sig nytillverkat också men oavsett vilket så består det alltså av plast. Och titta här ska du få se – den här ulliga mjuka tröjan som känns så skön släpper ifrån sig massor av pyttesmå plastpartiklar när den tvättas, ända upp till 1900 st per gång faktiskt. En hel del av dessa följer med avloppsvattnet ut i våra sjöar och hav och hamnar så småningom i magen på fiskar och musslor.”

”Aj då” svarade jag ”att tvätta sin fleecetröja bidrar alltså till problemen med mikroplaster i haven?”

”Precis så är det…” svarade Lilla Maran ”det tillsammans med bland annat slitage från bildäck – som är värstingen i klassen – partiklar från konstgräsplaner och inte minst från all plast ni slänger i naturen som med tiden bryts ner i allt mindre delar.”

”Men vet du Lilla Maran, det känns så hopplöst! Hur man än gör blir det fel. Nu har jag ju redan köpt den här tröjan och är det något du har lärt mig så är det att vi måste använda våra grejer – inte bara låta dem ligga eller slänga bort dem.”

Lilla Maran gjorde tummen upp och fortsatte uppmuntrande:

”Ert samhälle och era politiker gör det sannerligen inte enkelt för er. Själv tycker jag att det borde vara lätt att göra rätt! Men i brist på tydligare regler så funkar lite gammal hederlig sparsamhet och sunt bondförnuft.”

”Hur menar du?”

”Ja, nu när du ändå har köpt den där tröjan så se till att använda den ordentligt. Men släpp lite på renlighetsmanin som många av er verkar lida av. Lär dig att vädra dina kläder istället för att tvätta dem stup i kvarten. Får du en liten fläck kan du ju faktiskt ta bort bara den. När det till slut med hänsyn till omgivningen blir dags att tvätta,” hon höll för näsan och fnissade ”så se till att maskinen är full, använd lagom lite tvättmedel, strunta i sköljmedel och tvätta inte varmare än vad som behövs. På så sätt sparar du energi och vatten, kemikalieanvändningen minskar och framför allt så håller kläderna mycket längre och du behöver inte köpa en massa nytt.”

”Och vet du” sa hon slutligen ”har du kvar kvittot kan du faktiskt lämna tillbaka tröjan och skaffa dig en fin gammal ullkofta istället.”

Att synas och höras — 16 december, 2018

Att synas och höras

”Hörru kom!” ropade Lilla Maran och viftade med armarna i luften ”Vi ska skriva plakat till klimatstrejken! Jag har fixat både skyltar och färg och har flera bra slagord redo – SLUTA SLÖSA – BÖRJA LÖSA! till exempel.”

Jag skruvade lite obekvämt på mig och sa:

”Vet du Lilla Maran, du har verkligen fått upp ögonen på mig den senaste tiden. Jag förstår att vi måste förändra vårt sätt att leva för att rädda planeten, men det här med strejker och demonstrationer är verkligen inte min grej.”

”Vaddå inte DIN grej…vems grej är det då, tänkte du? Om inte ni som äntligen har fattat galoppen börjar synas och höras så kommer det aldrig att hända något. Politikerna vågar ju inte ta ansvar och fatta de beslut som krävs. Ni har ju inte ens en regering på plats så att vänta in dem funkar inte.”

”Jamen måste vi strejka och demonstrera? Jag brukar visa att jag bryr mig genom att ”gilla” på Facebook och Instagram…”

Lilla Maran suckade högt och fortsatte:

”Inte för att jag är så insatt precis, men frågar du mig så har det gått inflation i ”tummande” på Facebook. Vad är en tumme värd egentligen? Vill du inte gå ut på gatorna och demonstrera så kan du väl bli medlem i någon klimatgrupp eller miljöorganisation i alla fall. Skulle det också kännas fel kan du åtminstone skänka pengar till dem. Om ni drar ner lite på konsumtionen blir det massor med pengar över så att ni kan börja göra rätt för er.”

”Men det känns rätt hopplöst. Som enskild person är man inte mer än en droppe i havet. Vad hjälper det om vi bara är några stycken som gör något?”

”Det är just det som är grejen, en droppe i havet eller en fis i universum, om alla fortsätter tänka så händer förstås ingenting! Men faktum är att undersökningar visar att en aktiv, engagerad minoritet kan påverka en majoritet. Blir minoriteten tillräckligt stor – det räcker med 25 procent av en grupp – så kan den få med sig en majoritet på en förändring. Det är det som kallas för kritisk massa och vem vill inte vara en del av en sån?”

”Jo, det vill man ju.” svarade jag ”Jag ska hjälpa dig att skriva plakaten åtminstone så får vi se om jag hänger med ut sen.”

”Jag har ett slagord som skulle passa dig förresten” fnittrade hon: ”VÅGA VA’ EN PARTY POOPER”

Party pooper

Ibland blir jag inte riktigt klok på henne.

Vad blir det till middag? — 3 december, 2018

Vad blir det till middag?

”Har du något bra tips på vad vi kan bjuda våra vänner på till middag på lördag?” frågade jag Lilla Maran. ”Sist vi var hos dem fick vi entrecote med chilibearnaise och bönsallad, verkligen supergott! Man vill ju gärna få till något i klass med det.”

”Och vet du, jag hade faktiskt tänkt laga något vegetariskt” sa jag nöjt. ”Jag har förstått att vi måste dra ner ordentligt på köttkonsumtionen för klimatets skull. Mannen i familjen vi bjuder är dock en riktig köttkramare så det vore toppen med lite argument ifall det kommer på tal, det kan väl du hjälpa till med?”

”Absolut” svarande Lilla Maran, ”jag antar att du menar bortsett från det faktum att det är fullkomligt hårresande att ni tar livet av och äter upp andra levande varelser på planeten?”

Kossan

”Helt rätt” suckade jag, ”bortsett från det, jag tänkte främst för klimatet skull.”

”Ok, för det första så påverkar kött- och mejeriprodukter klimatet lika mycket som världens alla bilar, bussar, båtar och flygplan tillsammans. Ni har sett till att antalet nötkreatur är ungefär 700 miljoner fler än under 60-talet. Dom rapar ut stora mängder metan, vilket är en betydligt mer kraftfull växthusgas än koldioxid. Även djurens avföring, gödsel och produktionen av foder står för stora utsläpp.”

”För det andra” fortsatte hon och viftade med ett pekfinger i luften ”så är det väldigt ineffektivt med djuruppfödning. Vi odlar en massa foder till djuren som skulle fungerat utmärkt som mat till oss människor. Vet du att vi i Sverige importerar stora mängder soja från Brasilien för att mata våra djur med? Sojaodlingarna leder bland annat till skövling av regnskog, hälsofarlig besprutning med giftiga kemikalier och sker ofta under slavliknande förhållanden.”

”Och” fortsatte hon, ”om han fortfarande är sugen på korv och biff så kan du passa på att tala om att det är vetenskapligt bevisat att rött kött och charkuterier är cancerframkallande. Frågor på det?”

”Nej” svarade jag tankfullt ”det är nog tillräckligt med argument. Nu återstår bara frågan vad jag ska laga för gott…”

Morot