Lilla Maran och hållbarheten

en liten blogg om hållbarhet

Vad blir det till middag? — 3 december, 2018

Vad blir det till middag?

”Har du något bra tips på vad vi kan bjuda våra vänner på till middag på lördag?” frågade jag Lilla Maran. ”Sist vi var hos dem fick vi entrecote med chilibearnaise och bönsallad, verkligen supergott! Man vill ju gärna få till något i klass med det.”

”Och vet du, jag hade faktiskt tänkt laga något vegetariskt” sa jag nöjt. ”Jag har förstått att vi måste dra ner ordentligt på köttkonsumtionen för klimatets skull. Mannen i familjen vi bjuder är dock en riktig köttkramare så det vore toppen med lite argument ifall det kommer på tal, det kan väl du hjälpa till med?”

”Absolut” svarande Lilla Maran, ”jag antar att du menar bortsett från det faktum att det är fullkomligt hårresande att ni tar livet av och äter upp andra levande varelser på planeten?”

Kossan

”Helt rätt” suckade jag, ”bortsett från det, jag tänkte främst för klimatet skull.”

”Ok, för det första så påverkar kött- och mejeriprodukter klimatet lika mycket som världens alla bilar, bussar, båtar och flygplan tillsammans. Ni har sett till att antalet nötkreatur är ungefär 700 miljoner fler än under 60-talet. Dom rapar ut stora mängder metan, vilket är en betydligt mer kraftfull växthusgas än koldioxid. Även djurens avföring, gödsel och produktionen av foder står för stora utsläpp.”

”För det andra” fortsatte hon och viftade med ett pekfinger i luften ”så är det väldigt ineffektivt med djuruppfödning. Vi odlar en massa foder till djuren som skulle fungerat utmärkt som mat till oss människor. Vet du att vi i Sverige importerar stora mängder soja från Brasilien för att mata våra djur med? Sojaodlingarna leder bland annat till skövling av regnskog, hälsofarlig besprutning med giftiga kemikalier och sker ofta under slavliknande förhållanden.”

”Och” fortsatte hon, ”om han fortfarande är sugen på korv och biff så kan du passa på att tala om att det är vetenskapligt bevisat att rött kött och charkuterier är cancerframkallande. Frågor på det?”

”Nej” svarade jag tankfullt ”det är nog tillräckligt med argument. Nu återstår bara frågan vad jag ska laga för gott…”

Morot

Dags för julfest — 25 november, 2018

Dags för julfest

”Åh, jag har INGENTING att ha på mig” utbrast jag suckande där jag stod framför garderoben.

”Vad står du och gnäller om?” undrade Lilla Maran.

”Vi har julfest med jobbet nästa vecka och jag vet inte vad jag ska ha på mig. Jag skulle verkligen behöva ut och handla lite kläder.”

”Jaså det behöver du säger du?” sa hon undrande ”Får man fråga vad det är för fel på det du redan har i garderoben?”

”Det är väl inget fel på det egentligen, men man vill ju gärna ha något nytt och känna sig lite snygg när man ska på fest – det är väl inte så konstigt?”

”Att du vill känna dig snygg kan jag förstå” svarande hon ”men varför det nödvändigtvis måste innebära att du ska köpa nya kläder är obegripligt. Allt klär ju en naturlig skönhet” Hon sträckte nöjt på sig och strök med en fåfäng gest undan en hårtest som fastnat i mungipan.

20181125_100532

Sen fortsatte hon med allvar i rösten:

”Ni svenskar köper i genomsnitt 13 kilo nya kläder och textilier per år samtidigt som ni slänger åtta kilo rätt ner i soporna – mycket av det är helt och fint och skulle kunna användas många gånger till. En tredjedel av det ni köper används överhuvudet taget inte – vilket slöseri!”

”Inbillar du dig verkligen att du blir snyggare av att köpa en ny klänning som antagligen är tillverkad under usla förhållanden av fattiga människor på andra sidan jordklotet? Dessutom har det gått åt mängder av vatten, giftiga kemikalier och energi bara för att du ska känna dig lite vackrare några timmar på en fest.”

”Men vad ska jag ska göra då?” frågade jag uppgivet

”Antingen letar du fram klänningen du köpte till förra årets julfest – den lär du inte ha använt så många gånger, eller hur? Eller så går du till en Second hand-butik och köper något piffigt. Och se till att ta med dig allt oanvänt i din egen garderob på samma gång. Sen jag vill påminna om att skönhet kommer inifrån – ett rent och gott samvete gör underverk med vilken fuling som helst.”

Jag hittade förra årets klänning längst in i garderoben. Precis som Lilla Maran trodde är den bara använd ett par gånger och kommer att fungera utmärkt även i år. Var det 13 kilo nya textilier per person och år hon sa? Vi är verkligen inte riktigt kloka…

Mat i farten – gott, enkelt, inplastat… — 20 november, 2018

Mat i farten – gott, enkelt, inplastat…

Jag hade precis kommit hem från en weekendresa med tåg och trevligt sällskap och ville dela med mig av mina intryck till Lilla Maran

”Jaha, tåg minsann” sa Lilla Maran ”det var väl bra att ni inte flög i alla fall. Har ni haft det bra då?”

”Ja, jättebra tack” svarade jag ”Tågresan var ganska lång men vi köpte med oss en varsin tidning och en nudelsallad med räkor, koriander och chili att äta på tåget. Jättegott faktiskt!”

”Och välinpackat antar jag” mumlade Lilla Maran och höjde bekymrat på ögonbrynen.

”Ja, det är verkligen ett problem med förpackningar” svarade jag. ”Vi fick nästan lite dåligt samvete när vi insåg hur mycket plastskräp det blev av vår enkla middag. Plastlådor till salladen, en extra bytta till dressingen, inplastade plastbestick att äta med och en varsin flaska mineralvatten. Soppåsen blev helt full när vi var klara.”

”LITE dåligt samvete är bara förnamnet av vad ni borde ha! Du och dina gelikar är så bortskämda med att allt ska finnas tillgängligt för er var som helst och när helst ni önskar. Förr i tiden gjorde man iordning en rejäl matsäck hemma när man skulle ut och resa. Mat i plåtlåda och kaffe i termos.”

Tåget

”Ert sätt att leva på håller på att fördärva planeten! Det kan väl knappast ha undgått någon så mycket som det skrivs om klimatet nuförtiden, frågan är bara varför i hela fridens dar ni inte fattar kopplingen och skärper till er?”

”Det är inte så lätt att göra rätt alla gånger” svarade jag urskuldande ”men jag har i alla fall hört att EU har beslutat att förbjuda engångsartiklar av plast – det känns bra”

”Det stämmer” sa Lilla Maran ”Men det kan tidigast ske 2021 och först efter ytterligare förhandlingar – ni MÅSTE börja ta ansvar själva innan dess. Varje år hamnar mer än åtta miljoner ton plast i världshaven och fortsätter ni att skräpa ner i samma takt som nu kommer det att finnas mer plast än fisk i haven om bara en generation. Det tar till exempel ofattbara 450 år att bryta ner en PET-flaska. Så se för guds skull till att köpa mindre plast och återvinn det du använder så att det inte hamnar i naturen!”

Jag måste erkänna att jag blev rätt tagen av det Lilla Maran berättade. Under åren har jag utan att reflektera närmare över det köpt både sugrör, plastmuggar och plastbestick till fester för att det var praktiskt och enkelt att städa. Och lunchmat i plastförpackningar när jag inte orkat fixa matlåda. När man väl börjar tänka på all plast som finns omkring oss och som ofta bara används en gång blir man nästan förtvivlad. Men vi kan faktiskt välja vad vi köper eller inte.

Jag börjar uppskatta Lilla Marans sällskap mer och mer. Jobbig är hon förvisso, men tankeväckande.

Fikadags, eller? — 8 november, 2018

Fikadags, eller?

”Hörru, vill du fika?” sa Lilla Maran och hällde upp en kopp nybryggt kaffe.

”Absolut, lite kaffe är man väl alltid sugen på” svarade jag glatt.

”Jag tycker att det är ett ruskigt dåligt kaffe du har så jag är inte så fikasugen själv” fnös hon.

”Men det smakar jättegott” sa jag och tog en stor klunk.

”Smakar gott, minsann, är det allt du tänker på? Nej, jag gissar att du tittade på prislappen också när du handlade, eller hur?”

Hon hade faktiskt rätt, jag köpte fyra paket för 99 kr, ett riktigt prisvärt erbjudande.

20181108_170539

”Jag vet att ni brukar skoja om barn som inte vet varifrån mjölken kommer men det är exakt samma sak när det gäller er fikasugna typer och kaffet. Ni verkar tro att det kommer direkt från fabriken upp på hyllan i affären. Hade du haft minsta koll på den långa vägen dit hoppas jag innerligt att du inte skulle välja bort ekologiskt kaffe bara för att spara några kronor”

”Välja bort och välja bort” svarade jag ”Det är ju affärerna som aldrig låter de ekologiska kaffesorterna vara med i sina rabatterbjudanden. Och är det så stor skillnad egentligen?”

”Hörru, för det första väljer du väl själv vad du köper, eller hur? Dessutom borde du gå en kurs i att brygga lagom mycket kaffe åt gången och dricka upp hela koppen. I genomsnitt hamnar var tredje kopp kaffe i slasken och så har du mage att gnälla om att det är dyrt! Drick och njut istället för att bälga i dig och kasta bort.”

Lilla Maran tog ny luft och fortsatte:

”Sen ska jag tala om för dig är det en enorm skillnad på hur kaffet produceras. Vill du medverka till att förgifta människor, mark och vatten genom att köpa kaffe som har besprutats med massor av kemiska bekämpningsmedel och gödslats med konstgödsel på mark som skövlats på annan växtlighet – eller inte?”

Som vanligt fick Lilla Maran mig att ifrågasätta vad jag håller på med. Jag är den första att erkänna att jag häller upp överfulla muggar och ofta lämnar en ljummen slatt i botten. Och det här med extrapriser är det alldeles för lätt att falla för. Hädanefter ska varje kopp vara ekologisk och drickas med den njutning den förtjänar.

 

Det här med resvanor — 2 november, 2018

Det här med resvanor

I en månads tid har jag åkt buss till jobbet efter att ha blivit utsedd till testresenär av länstrafiken och fått ett gratis månadskort. Det var den puffen som behövdes för att jag skulle ta mig i kragen och låta bli bilen trots att jag har mindre än en mil enkel resa. Nöjd med mig själv knackade jag Lilla Maran på axeln:

”Vet du Lilla Maran, jag har faktiskt åkt buss till jobbet en hel månad nu – ganska bra gjort, eller hur? Det är inte ens särskilt jobbigt och går nästan lika snabbt som att ta bilen.”

Reaktionen blev en helt annan än jag räknat med…

”Tycker du att du är DUKTIG för att du inte åker bil? Löjligt! Vill du ha beröm när du går på toaletten också? Det borde vara en fullkomlig självklarhet att åka kollektivt eller cykla istället för att sätta sig ensam i en bil. Jag fattar verkligen inte hur såna som du tänker ibland, har ni fullständigt tappat perspektivet?”

Det kändes riktigt genant och jag skruvade på mig av olust. Lilla Maran tittade medlidsamt på mig och fortsatte:

Bussen

”Hörru, du ska få lite beröm om det är det du behöver. Sent ska syndaren vakna, men jag tycker du är jätteduktig som tar bussen.”

Hm, lät hon inte lite väl raljant…

”Tyvärr är du inte den enda som väljer att åka bil i onödan. Av den sammanlagda sträckan som svenska folket förflyttar sig inom landet en genomsnittlig dag sker 75% i bil och hälften av alla bilresor som görs är kortare än 5 km. Som om ni inte hade ben att gå med eller cyklar att trampa på. Skrämmande, eller hur?”

”Ja verkligen” instämde jag. ”Det fokuseras så mycket på flyget i klimatdebatten att man nästan glömmer bort vardagsresandet. Men för mig blir det i alla fall cykel eller buss till jobbet framöver.”

”Gott så” sa Lilla Maran. ”Men vet du, det finns dom som till och med tar bilen till gymmet, åka bil för att träna…dubbelfel liksom.”

Jag sa ingenting men den kulan visste var den tog.

Dags för ny mobil? — 21 oktober, 2018

Dags för ny mobil?

”Hörru, tänker du skaffa en ny mobil?” Lilla Maran satt på min axel och spanade när jag scrollade runt på Telias hemsida.

”Nja, kanske” svarade jag ”Abonnemanget går ut om en månad så det är väl dags att byta. Man får ju telefonen nästan gratis när man tecknar om det”

Jag kände hur Lilla Maran genast stelnade till och drog efter andan. Sen började hon prata tydligt och långsamt som till ett barn:

”Hörru du din bortskämda människa, är det något fel på den du har? Eller är det bara så att du har gått på myten om att nytt är bättre? Och ’nästan gratis’ – vilket skämt! Fattar du inte hur mycket bolagen tjänar på att ni köper nytt hela tiden? Men ännu viktigare – fattar du inte vilket helgalet slöseri det är?”

”Men lugn nu Lilla Maran, en mobiltelefon är inte så stor, det blir inte så mycket skrot av den. Dessutom kan man kan faktiskt lämna in sin gamla till återvinning så hamnar rätt sak på rätt plats”

Lilla Maran kröp närmare mitt öra och viskade med eftertryck:

20181028_155239

”Vet du, den är visserligen liten när du köper den, men den ger lika många kilo avfall när den tillverkas som en fullvuxen människa väger – 86 kg! Dessutom vill jag be dig att googla ordet ’konfliktmineraler’” Jag kände hur hon rös till av obehag ”Och det här med återvinning – bra om det blir av, men du skulle bara veta hur många övergivna mobiler det ligger i byrålådorna hemma hos folk”

Usch vad kymigt det kändes helt plötsligt… Jag kom att tänka på tre av familjens gamla telefoner som ligger och skräpar i en bokhylla. Inte ens trasiga, bara lite dåligt batteri och för lite minne. Skärpning! Dags att annonsera på Tradera. Och istället för en ny telefon blir det ett nytt abonnemang, utan bindningstid och ännu en miljöförstörande telefon.

”Tack Lilla Maran” viskade jag