Lilla Maran och hållbarheten

en liten blogg om hållbarhet

Sila mygg och svälja kameler — 4 februari, 2019

Sila mygg och svälja kameler

Jag satt och skrollade lite planlöst på Instagram och Facebook medan Lilla Maran helt ogenerat hängde över min axel och tittade på.

”Vet du Lilla Maran” sa jag, ”jag tror att jag har hamnat i en filterbubbla på internet. Sen du dök upp och väckte mitt intresse för hållbarhet och klimatfrågan har jag börjat följa och gilla en hel del nya konton om det i sociala medier. Helt plötsligt översköljs jag av tips, diskussioner, nyheter, annonser och förslag från alla möjliga håll och kanter.”

Jag suckade och fortsatte:

”Det är allt från domedagsprofetior, intressanta faktasidor och fruktansvärda bilder på plastskadade djur till diskussioner ifall det är bäst att välja tygkasse eller plastkasse, om det är mer klimatsmart att köpa svenska växthusodlade tomter än spanska som måste transporteras eller hur noga man måste diska ur förpackningarna till återvinningen. Ibland blir jag fullkomligt matt av all information!”

”Ja det förstår jag verkligen” svarade Lilla Maran och fortsatte kika över min axel. ”Min gissning är att det dessutom bidrar till att ni silar mygg och sväljer kameler om du förstår vad jag menar.”

”Mm” sa jag och funderade en stund. ”Det är väldigt svårt att veta vad som är viktigast och hur man ska prioritera. Ibland känns det som att man fastnar i oändliga diskussioner om små, små detaljer istället för att ta tag i dom stora frågorna. Visst är väl dom tre B:na – Biffen, Bilen och Bostaden – viktigast för oss privatpersoner?”

”Det stämmer” svarade hon, ”lägg gärna till Butiken och Börsen för att få med konsumtionen och hur ni placerar era sparpengar också, det har Världsnaturfonden gjort. Själv kallar jag hellre ‘Bilen’ för ‘Bränslet’ så förstår man att alla transporter ingår, inte minst flyget.”

”Ok, jag förstår” svarade jag. ”Vi behöver alltså hålla koll på Biffen, Bränslet, Bostaden, Butiken och Börsen”

Lilla Maran nickade instämmande och fortsatte:

”Det innebär att oavsett vilken av tomaterna du väljer så är den bättre än biffen. Det paradoxala när ni fastnar i de små detaljerna är att den allra godaste intentionen kan slå fel. En nyproducerad tygkasse behöver exempelvis användas väldigt, väldigt många gånger för att vara mer klimatsmart än en plastkasse av förnybar råvara som återanvänds som soppåse. Jag har också sett att det är många som plastbantar nuförtiden. Ännu en god intention förstås, men om det innebär att slänga bort en massa fullt fungerande prylar för att köpa nya i andra material så skjuter man lite utanför målet så att säga”

”Kan du inte ge något mer tips på hur man ska tänka?”

”Gärna” svarade Lilla Maran ivrigt med sin bästa skolfrökenmin. ”Att SLUTA SLÖSA är både lätt att komma ihåg och ger bra effekt. Använd de saker du har, låna, hyr eller köp begagnat istället för att köpa nytt, lappa kläder och laga trasiga prylar, köp inte hem mer mat än du äter upp, duscha lite snabbare och tvätta lite mer sällan, sänk inomhustemperaturen och låt bilen stå.”

”Men vissa saker får ni gärna fortsätta slösa med” sa hon slutligen och klappade mig lite tafatt på håret, ”omtänksamhet till exempel.”

Fikadags, eller? — 8 november, 2018

Fikadags, eller?

”Hörru, vill du fika?” sa Lilla Maran och hällde upp en kopp nybryggt kaffe.

”Absolut, lite kaffe är man väl alltid sugen på” svarade jag glatt.

”Jag tycker att det är ett ruskigt dåligt kaffe du har så jag är inte så fikasugen själv” fnös hon.

”Men det smakar jättegott” sa jag och tog en stor klunk.

”Smakar gott, minsann, är det allt du tänker på? Nej, jag gissar att du tittade på prislappen också när du handlade, eller hur?”

Hon hade faktiskt rätt, jag köpte fyra paket för 99 kr, ett riktigt prisvärt erbjudande.

20181108_170539

”Jag vet att ni brukar skoja om barn som inte vet varifrån mjölken kommer men det är exakt samma sak när det gäller er fikasugna typer och kaffet. Ni verkar tro att det kommer direkt från fabriken upp på hyllan i affären. Hade du haft minsta koll på den långa vägen dit hoppas jag innerligt att du inte skulle välja bort ekologiskt kaffe bara för att spara några kronor”

”Välja bort och välja bort” svarade jag ”Det är ju affärerna som aldrig låter de ekologiska kaffesorterna vara med i sina rabatterbjudanden. Och är det så stor skillnad egentligen?”

”Hörru, för det första väljer du väl själv vad du köper, eller hur? Dessutom borde du gå en kurs i att brygga lagom mycket kaffe åt gången och dricka upp hela koppen. I genomsnitt hamnar var tredje kopp kaffe i slasken och så har du mage att gnälla om att det är dyrt! Drick och njut istället för att bälga i dig och kasta bort.”

Lilla Maran tog ny luft och fortsatte:

”Sen ska jag tala om för dig är det en enorm skillnad på hur kaffet produceras. Vill du medverka till att förgifta människor, mark och vatten genom att köpa kaffe som har besprutats med massor av kemiska bekämpningsmedel och gödslats med konstgödsel på mark som skövlats på annan växtlighet – eller inte?”

Som vanligt fick Lilla Maran mig att ifrågasätta vad jag håller på med. Jag är den första att erkänna att jag häller upp överfulla muggar och ofta lämnar en ljummen slatt i botten. Och det här med extrapriser är det alldeles för lätt att falla för. Hädanefter ska varje kopp vara ekologisk och drickas med den njutning den förtjänar.

 

Dags för ny mobil? — 21 oktober, 2018

Dags för ny mobil?

”Hörru, tänker du skaffa en ny mobil?” Lilla Maran satt på min axel och spanade när jag scrollade runt på Telias hemsida.

”Nja, kanske” svarade jag ”Abonnemanget går ut om en månad så det är väl dags att byta. Man får ju telefonen nästan gratis när man tecknar om det”

Jag kände hur Lilla Maran genast stelnade till och drog efter andan. Sen började hon prata tydligt och långsamt som till ett barn:

”Hörru du din bortskämda människa, är det något fel på den du har? Eller är det bara så att du har gått på myten om att nytt är bättre? Och ’nästan gratis’ – vilket skämt! Fattar du inte hur mycket bolagen tjänar på att ni köper nytt hela tiden? Men ännu viktigare – fattar du inte vilket helgalet slöseri det är?”

”Men lugn nu Lilla Maran, en mobiltelefon är inte så stor, det blir inte så mycket skrot av den. Dessutom kan man kan faktiskt lämna in sin gamla till återvinning så hamnar rätt sak på rätt plats”

Lilla Maran kröp närmare mitt öra och viskade med eftertryck:

20181028_155239

”Vet du, den är visserligen liten när du köper den, men den ger lika många kilo avfall när den tillverkas som en fullvuxen människa väger – 86 kg! Dessutom vill jag be dig att googla ordet ’konfliktmineraler’” Jag kände hur hon rös till av obehag ”Och det här med återvinning – bra om det blir av, men du skulle bara veta hur många övergivna mobiler det ligger i byrålådorna hemma hos folk”

Usch vad kymigt det kändes helt plötsligt… Jag kom att tänka på tre av familjens gamla telefoner som ligger och skräpar i en bokhylla. Inte ens trasiga, bara lite dåligt batteri och för lite minne. Skärpning! Dags att annonsera på Tradera. Och istället för en ny telefon blir det ett nytt abonnemang, utan bindningstid och ännu en miljöförstörande telefon.

”Tack Lilla Maran” viskade jag