Lilla Maran och hållbarheten

en liten blogg om hållbarhet

Att synas och höras — 16 december, 2018

Att synas och höras

”Hörru kom!” ropade Lilla Maran och viftade med armarna i luften ”Vi ska skriva plakat till klimatstrejken! Jag har fixat både skyltar och färg och har flera bra slagord redo – SLUTA SLÖSA – BÖRJA LÖSA! till exempel.”

Jag skruvade lite obekvämt på mig och sa:

”Vet du Lilla Maran, du har verkligen fått upp ögonen på mig den senaste tiden. Jag förstår att vi måste förändra vårt sätt att leva för att rädda planeten, men det här med strejker och demonstrationer är verkligen inte min grej.”

”Vaddå inte DIN grej…vems grej är det då, tänkte du? Om inte ni som äntligen har fattat galoppen börjar synas och höras så kommer det aldrig att hända något. Politikerna vågar ju inte ta ansvar och fatta de beslut som krävs. Ni har ju inte ens en regering på plats så att vänta in dem funkar inte.”

”Jamen måste vi strejka och demonstrera? Jag brukar visa att jag bryr mig genom att ”gilla” på Facebook och Instagram…”

Lilla Maran suckade högt och fortsatte:

”Inte för att jag är så insatt precis, men frågar du mig så har det gått inflation i ”tummande” på Facebook. Vad är en tumme värd egentligen? Vill du inte gå ut på gatorna och demonstrera så kan du väl bli medlem i någon klimatgrupp eller miljöorganisation i alla fall. Skulle det också kännas fel kan du åtminstone skänka pengar till dem. Om ni drar ner lite på konsumtionen blir det massor med pengar över så att ni kan börja göra rätt för er.”

”Men det känns rätt hopplöst. Som enskild person är man inte mer än en droppe i havet. Vad hjälper det om vi bara är några stycken som gör något?”

”Det är just det som är grejen, en droppe i havet eller en fis i universum, om alla fortsätter tänka så händer förstås ingenting! Men faktum är att undersökningar visar att en aktiv, engagerad minoritet kan påverka en majoritet. Blir minoriteten tillräckligt stor – det räcker med 25 procent av en grupp – så kan den få med sig en majoritet på en förändring. Det är det som kallas för kritisk massa och vem vill inte vara en del av en sån?”

”Jo, det vill man ju.” svarade jag ”Jag ska hjälpa dig att skriva plakaten åtminstone så får vi se om jag hänger med ut sen.”

”Jag har ett slagord som skulle passa dig förresten” fnittrade hon: ”VÅGA VA’ EN PARTY POOPER”

Party pooper

Ibland blir jag inte riktigt klok på henne.